Grönt raketbränsle gör jungfrutur i rymden
Uppskjutningen av Prismasatelliterna från ryska Yasny firades på Hard Rock Café i Stockholm.
946 sekunder efter uppskjutningen från den ryska rymdbasen Yasny kommer jublet på Hard Rock Café i Stockholm: de svenska Prismasatelliterna har separerats från bärraketen, och befinner sig i omloppsbana. Och festen för dem som varit med i projektet kan börja.
På sin tio månader långa tur ska de båda satelliterna ägna sig åt avancerad precisionsflygning. Med på flygningen finns också ett nytt svenskt raketbränsle, som kan minska miljöriskerna med rymdfarten dramatiskt.
Stora delar av den svenska rymdgräddan är samlad på Hard Rock Café i centrala Stockholm för att följa uppskjutningen av de svenska satelliterna Mango och Tango. Tillsammans bär satelliterna namnet Prisma, och om ungefär en månad ska de börja dansa en form av rymdbalett med varandra, för att testa precisionsnavigering i omloppsbana. De ska dels flyga i formation, dels ska Mango kunna jaga upp Tango och sedan lägga sig riktigt nära, på centimeteravstånd, helt autonomt.
Drömmen är att tekniken i framtiden kunna användas för att skapa jätteteleskop i rymden med hjälp av många småsatelliter som flyger i formation. Och att köra ikapp en annan satellit och docka med den skulle kunna användas för att tanka kommersiella satelliter, som idag måste skrotas när bränslet är slut. Ombord på Prisma testas också ett nytt svenskt raketbränsle, som om det håller vad det lovar kan komma att ersätta det mycket giftiga och cancerframkallande hydrazinet som används idag.
Prismasatelliterna skjuts upp med hjälp av en pensionerad rysk kärnvapenbärare; en Dnepr-raket. Klockan 16:42 går starten och den gröna noskonen sticker upp ur avskjutningssilon. Knappt tre minuter efter starten drar hela publiken på Hard Rock Café efter andan: textrapporten från uppskjutningen säger ” Launch aborted”. Några sekunder senare visar det sig vara fel, när texten istället säger ”Rocket stabilisation ok”.
Efter ungefär en kvart är Dnepr uppe på 70 mils höjd, och släpper sin last. Först ut är den franska solobservations-satelliten Picard. Sedan släpps de båda Prismasatelliterna, som än så länge sitter ihop i ett paket – och jublet bryter ut. Men än högre dånar applåderna en timme senare, när markkontrollen bekräftar att man har kontakt med Prisma.
Bekräftelsen kommer på en videolänk som är lika skakig som sändningen från den första månlandningen – fast den här är avsänd från Solna, mindre än en mil ifrån Hard Rock Café.
– De första indikationerna säger att det ser bra ut, säger projektledaren Staffan Persson. Vi har verifierat upplänken…vi har satellitkapacitet nominell… alla sensorer indikerar sol på rätt sida om satelliten, ett mycket bra hälsotecken.
En av dem som längtat efter det här ögonblicket är Krister Sjölander, testledare för de elektriska systemen ombord och delsystemansvarig för all testutrustning som används före uppskjutningen.
Han har haft en tuff tid med de slutliga förberedelserna. Beskedet om var och när uppskjutningen kunde ske kom sent, bara för någon dryg månad sedan.
– Ett problem har varit att raketen släpper sitt första raketsteg över Kazakstan, och det har varit en massa diplomatiska förhandlingar för att få dem att ge sitt tillstånd, berättar Krister Sjölander.
När tillstånden väl var på plats skulle satelliterna fraktas till Yasny, först med flyg och den sista sträckan med transportbil, sex timmar på dåliga vägar med stora djupa hål.
– Det var ett ordentligt skaktest, skrattar han.
Men medan satelliterna hade stötskyddade emballage hade testutrustningen fått åka utan.
– Så den hade skakat sönder. Jag fick börja med att laga den för att kunna testa alla Prismas system.
För Krister Sjölander är projektet i princip avslutat. Men han kommer att följa Prismas flygning:
– Framför allt ser jag fram emot resultaten med det gröna raketbränslet. Det är ett så viktigt projekt, säger han.
Några meter bort står Mathias Persson, vd för Ecaps som är det bolag som utvecklar bränslet, som kallas HPGP. Bränslet är betydligt ofarligare än det traditionellt använda hydrazinet – samtidigt som testerna här på jorden tyder på att det är betydligt effektivare. Men det är först nu som det testas i rymden. På Prisma finns både HPGP- och hydrazinmotorer, som nu kan jämföras.
– Det här är en milstolpe, konstaterar Mathias Persson. Det betyder jättemycket att det får komma upp och flyga. Det är ju det folk vill se: att det fungerar i rymden.
Han snurrar på sitt champagneglas och konstaterar att innehållet har ungefär samma färg som bolagets bränsle.
– Fast jag skulle inte dricka det! tillägger han snabbt.
Men riskerna är betydligt mindre än med hydrazinet. Bara säkerheten runt tankningen av Prisma ger en fingervisning.
– Det kostade tre gånger så mycket att tanka hydrazinet, säger kollegan Rolf Möllerberg. Personalen fick ha heltäckande dräkter och lufttillförsel utifrån. Och i ett rum bredvid satt folk beredda ifall det skulle hända något.
Och Mathias Persson fyller i:
– HPGP kräver i stort sett bara normal renrumsutrustning.
Men dagens uppskjutning är bara ett första steg på vägen mot en kommersialisering och därmed ekonomisk framgång för Ecaps.
Först om en vecka kommer den första testpuffen med HPGP-motorerna att göras, men då bara för att testa att allt fungerar. I juli kommer nästa steg, då det blir faktiska prov av kapaciteten. När de första resultaten publiceras i augusti hoppas Mathias Persson börja prata allvar med blivande kunder.
SVENSKLETT PROJEKT
Prisma har utvecklats av det svenska Rymdbolaget i samarbete med Frankrike, Tyskland och Danmark. Den svenska finansieringen kommer från Rymdstyrelsen.
Bland de svenska underleverantörerna finns Ecaps, Nanospace, Ruag Space och Omnisys.
Utvecklingsbudgeten har varit 230 miljoner kronor.
EXTERNA LÄNKAR
Prismaprojektets webbplats
Ecaps presentation av HPGP-bränslet
Sus Andersson
15/6 2010