view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Sista dansen för svenskbyggda satelliter

Den svenska satelliten Tango, på väg in mot ett möte med systersatelliten Mango.
FOTO: Rymdbolaget

Det dansande satellitparet Prisma kan vara Sveriges sista egna satellitprojekt. Statliga Rymdbolaget säljer ut sin satellitdivision för att klara statens vinstkrav.
– Jag ska inte säga att det är som att sälja kyrksilvret, men det är vårt arv, säger Rymdbolagets vd Lars Persson.

I en omloppsbana kring jorden håller satelliten Mango på att lokalisera partnern Tango. Inte för att den är försvunnen, utan för att det är en del av showen som de båda utför – i det här fallet ett automatiskt rendez-vous 72 mil över jordytan.

Mango spanar in Tango, särskiljer den från andra objekt på himlen och på jorden helt utan hjälp av rymdkontrollen i Kiruna, och från cirka fem kilometers avstånd kör den ikapp och lägger sig 100 meter ifrån sin partner. Senare, när instrumenten är helt kalibrerade, är det meningen att de ska flyga så nära som en meter ifrån varandra.

Under det gemensamma namnet Prisma har de varit uppe och gjort sin rymddans sedan i somras. Förutom att vara ett demonstrationsprojekt för avancerad navigationsteknik och formationsflygning finns också två andra viktiga svenska teknikprojekt ombord för att visa att de klarar förhållandena i rymden: ett bränsle som ska vara betydligt mindre farligt än det klassiska hydrazinet, och pyttemotorer som ska vara behjälpliga för att klara finliret i navigationen.

Redan för ett par veckor sedan flög Mango och Tango bara sju meter ifrån varandra. Projektledaren Staffan Persson låter omåttligt nöjd när han berättar om det:

– Det är det inte så många som har gjort. Amerikaner och ryssar gör det bemannat, men på Prisma är det autonoma – eller i alla fall halvautonoma – system. Det är imponerande navigationsalgoritmer som sköter det; vi har navigation på centimeternivå samtidigt som satelliterna far fram i en hastighet på sju kilometer i sekunden.

Men samtidigt som det finns en stolthet för att lilla Sverige lett bygget av en satellit som ligger i teknisk framkant finns också en sorg och oro bland satellitbyggarna. Statligt ägda Rymdbolaget har beslutat sig för att sälja ut den division som inte bara lett bygget av Prisma, utan också tidigare framgångsrika projekt som Odin och månsatelliten Smart 1.

Smart1

Rymdbolaget ledde bygget av Smart 1, som cirklade runt månen mellan 2004 och 2006
FOTO Esa

– Det är oerhört tragiskt, säger Staffan Persson. Vi har en bra meritlista, vi har gett mycket vetenskap för varje krona.

Rymdbolagets vd Lars Persson låter inte gladare.

– Prisma är förmodligen det sista svenska satellitprojektet. Jag ska inte säga att det är som att sälja kyrksilvret, men det är vårt arv, säger han. Men kunnandet att bygga satelliter och hur man flyger dem – det inte finns det ingen marknad för i Sverige.

Början till slutet kom under 2009. Rymdbolaget stod då som huvudpartner i Proba 3, ett projekt inom den europeiska rymdorganisationen Esa. Det var en slags fortsättning på Prisma-projektet, som skulle ta den autonoma navigationstekniken ytterligare ett steg.

Sen fick den svenska rymdmyndigheten Rymdstyrelsen problem. Regeringen gjorde en helomvändning och krävde att Rymdstyrelsen skulle satsa på utvecklingen av bärraketer, Arianeprojektet, med en svensk budget på en kvarts miljard på tre år. Detta bara ett drygt halvår efter att Sverige bestämt att man skulle dra sig ur samarbetet.

Och eurokursen stack iväg. Rymdstyrelsen stod plötsligt med ett hål i budgeten på 60 miljoner kronor, vilket bland annat ledde till att Rymdstyrelsen ansåg sig tvungen att backa ur Proba 3. Och utan svenska pengar i projektet skulle inte längre Rymdbolaget kunna få huvudkontraktet.

– Då drogs mattan undan för vår spacedivision, säger Lars Persson. Det går inte att driva den med de avkastningskrav vi har. Vi ska ge tio procent på justerat eget kapital, vi ska gå med vinst.

Och förra året gick inte det. Andra delar av Rymdbolaget går bra – kommersiella markstationer för satelliter, havsövervakning, utveckling av sondraketer – där går det att tjäna pengar. Men totalt sett blev det en förlust för bolaget.

Före nyår hoppas Lars Persson ha hittat en köpare till satellitdivisionen. Vad som står på prislappen kan han inte säga. Divisionen har haft en omsättning på mellan 50 och 200 miljoner kronor per år. Och under de senaste nio åren har de svenska skattebetalarna investerat cirka 1,8 miljarder kronor i satellitbyggen, som köpts upp dels genom Rymdstyrelsen, dels genom Esa.

Men någon svensk köpare blir det knappast.
– Vi förhandlar med flera internationella partners, säg en handfull, säger Lars Persson. Kunskapen som finns här är väldigt eftertraktad, hävdar han.

Reaktionerna i den svenska industrin är ganska försiktiga när det gäller utförsäljningen. Det behöver inte vara en nackdel att verksamheten inte längre ägs av den svenska staten, konstaterar flera. En del säger att det kanske till och med blir till det bättre, att en ny ägare ser värdet av det som görs bättre än den nuvarande.

Och Proba 3?
Projektet är minst två, kanske tre år försenat. Inte bara på grund av att Sverige drog sig ur huvudkontraktet, påpekar Alberto Tobias, chef för Esas teknikutveckling. Men visst har det bidragit.
– Vi fick göra om hela organisationen, konstaterar han.

Idag är Esa nära att skriva huvudkontrakt med en ny part, ett spanskt bolag. Projektet befinner sig i en designfas, och det är ännu inte klart vilka företag som kommer att vara med till slut. Men från svensk sida finns ännu förhoppningen om att exempelvis Ecaps, som utvecklat ett mindre miljöskadligt raketbränsle, och Nanospace, som gör minimotorer för rymden, ska ha en chans att komma med.

Proba 3 ska bland annat ta bilder av solens korona, plasmat runt solen. Genom att skugga solen med en separat satellit slipper man skuggor från en stödstruktur, som man skulle ha haft om allt suttit på samma satellit.

Kunskapen om formationsflygning skulle på sikt kunna utnyttjas för att skapa riktigt stora teleskop i rymden, som består av flera mindre satelliter som flyger i formation.

Alberto Tobias hoppas att kunskaperna från det svenska Prisma-projektet ska tas till vara inom Proba 3.
– Vi förväntar oss att Sverige ska komma tillbaka, säger han. Prisma är en föregångare när det gäller formationsflygning, och Sverige har unik teknik för framdrivning.

Han tycker också att det varit viktigt att Sverige vågat satsa på ett eget projekt med autonom flygning i rymden. Inom Esa har det diskuterats i årtionden, men väldigt litet har blivit av det hela.
– Folk är oroliga för det, menar Alberto Tobias. Man måste visa att det går för att folk ska sluta vara rädda.

LÄS MER PÅ FARAD

Grönt raketbränsle gör jungfrutur i rymden

EXTERNA LÄNKAR

Rymdbolaget om statusen för Prisma. Här finns även bilder och filmer.

Esa om Proba 3

Rymdbolaget om satelliten Odin, som spanat efter såväl vattenånga på Mars som jordens ozonskikt.

Den europeiska rymdorganisationen Esa om månsatelliten Smart 1

Artikel i Populär Astronomi: Svensk rymdkompetens säljs ut

Sus Andersson

16/11 2010