view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Flinka fingrar, ljus och luft sorterar plasten

Många svenska plastförpackningar hamnar förr eller senare i en by i de småländska skogarna. Här finns en av Europas modernaste sorteringsanläggningar för plaståtervinning. Men nästan ingen plast blir till nya produkter i Sverige.

Det är toppmodernt: nybyggda hus, och splitternya maskiner som kan räkna ut om en plastflaska är gjord av en speciell plastsort på en bråkdel av en sekund.

Men det är inte mer automatiskt än att det också behövs mänskliga ögon och flinka händer för att sortera det som maskinerna inte klarar.

Vi befinner oss hos företaget Swerec i Lanna, i Gnosjötrakten i Småland. Här sorteras mellan sju och nio ton plast i timman, man kör i treskift för att klara av alla förpackningar som kommer in, klara att leverera till alla dem som vill köpa den återvunna råvaran.

Jörgen Sabel skulle gärna se att fler svenska företag satsade på att använda återvunnen plast.

Swerecs vd Jörgen Sabel har en order på gång till USA, företagets plast finns i holländska blomkrukor, lastbilar med balar av mjukplast är just nu på väg till Tyskland och Slovakien för att bli nya påsar, säckar med plastflingor till Italien.

– 90 till 95 procent av det vi säljer går på export, berättar han.

Men han vill inte avslöja vilka de få svenska kunderna är.
– De vill inte skylta med att de använder återvunnen plast, de är rädda att deras slutkunder inte vill betala lika mycket då.

– I andra länder är "återvunnet" ett helt annat försäljningsargument, konstaterar han. På USA-marknaden skriker man efter gröna produkter.

Sorteringen av plasterna är nödvändig för att man ska kunna göra nya produkter av dem. Olika plastsorter har helt olika egenskaper, olika smältpunkt, olika känslighet för kemikalier. Så i Lanna och på två orter i Tyskland sorteras plasterna upp i olika kvaliteter.

Det har varit ett tufft år för Swerec. I juni förra året brann anläggningen. Det hade bildats gnistor vid en sliten kabel, och kombinationen av eldfängd plast, de lösningsmedel som då användes på Swerec och en blåsig dag blev förödande.

– Flammorna var högre än husen, minns Jörgen Sabel. Vi hade 40 brandbilar här. Det tog åtta timmar att få kontroll över elden, och en vecka innan eftersläckningen var klar.

Branden gav också några effekter på miljön omkring. Giftigt släckningsvatten rann iväg till en damm, där alla fiskar dog. Och de har fortfarande inte kommit tillbaka. Men kommunens miljöinspektör tycker ändå att miljönyttan av att anläggningen finns är större än problemen som branden gett.

Branden gav också chans till nystart på Swerec, med en modernare maskinpark än tidigare.
– Inte för att den förra var så gammal, den var bara två och ett halvt år, säger Jörgen Sabel.

Besluten fattades snabbt, första skissen till byggnaden ritade Jörgen Sabel på en utrymningsplan för den gamla anläggningen redan samma kväll som branden började.

Idag är det luft och infrarött ljus som sköter sorteringen. Lösningsmedlen är borta. De största miljöfrågorna handlar om att hantera tvättvattnet och att se till att plasten staplas på ett sånt sätt att risken för en ny brand ska bli så liten som möjligt.

Till anläggningen kommer sammanlagt 40 000 ton plast i år. 25 000 av dem är ketchupflaskor, smörbyttor påsar och annat som samlats in från hushåll i Sverige, Norge Danmark och litet från Åland. Resten kommer från företag, det är galgar, hinkar och produktionsspill från olika företag.

Hushållsförpackningarna börjar sin resa mot ny plast i en gigantisk ankomsthall. Längs ena långväggen ligger en sex meter hög ås av olika förpackningar – i alla fall är det mesta förpackningar. Här och var sticker det fram helt andra prylar: en pulka, en gammal leksaksbil av plast.

Mycket sorteras bort, totalt skickas mellan 30 och 35 procent av det som kommer in till förbränning för att det inte kan återvinnas. Ganska mycket är kläder, berättar Jörgen Sabel.

– Kanske har folk trott att det skulle finnas klädinsamling tillsammans med förpackningsinsamlingen. När det saknas och de står där med sina påsar vet de inte var de ska lägga dem, och då hamnar det i någon annan behållare.

Bland de mest udda saker Swerec fått in är ett älghuvud och en hembränningsapparat.
– Men det är värst när det kommer in sprutor från åldringsvård och veterinärer.

En lastmaskin kör plasten från ankomsthallen och häller sedan in den i det stora sorteringsmaskineriet, som upptar en helt egen byggnad i ishallsformat. Maskinarmar river sönder sammanknutna plastpåsar och rör om alla förpackningarna; det är bäst för sorteringsmaskinerna när plasten är blandad. Lite längre fram finns en lufttrumma, där alla mjuka, lätta påsar flyger upp till en ny nivå, medan flaskor, burkar, tråg och annat som är litet tyngre faller nedåt.

I princip alla stora sjok och plastpåsar består av plasten polyeten, så de sorteras för sig, trycks ihop till balar och säljs vidare direkt – oftast för att bli nya plastpåsar.

Automatiken klarar inte allt på Swerec. Vissa mjuka plaster måste sorteras ut för hand.

Det löpande bandet med den mjuka plasten går först förbi det som Jörgen Sabel kallar kvalitetskontrollen. Den består av fyra personer med långa gröna plasthandskar som plockar det som automatiken inte klarar. Det är de mindre påsarna av mjukplast, plasten runt osten och påsen till de djupfrysta grönsakerna, som idag går till förbränning. De består oftast av blandade plaster, som Swerec inte har avsättning för.

Jörgen Sabel river upp små lätta skyar av damm när han springer uppför trappor, nedför trappor, hans röst är svår att höra i bullret från de breda transportbanden, men det märks att han är stolt för att ha fått hela anläggningen på plats mindre än ett år efter branden, för att det bara tog tre månader att bygga upp maskinerna i den stora hallen, för att det är den senaste tekniken.

De hårda plastförpackningarna sorteras med hjälp av infrarött ljus, tre maskiner plockar ut varsin plastsort.
– Maskinerna klarar att skilja ut plasterna med 96 – 97 procents säkerhet, säger Jörgen Sabel.

De olika plasterna reflekterar infrarött ljus på varsitt, karaktäristiskt sätt. När det kommer en flaska av polypropen detekteras den av sensorer ovanför transportbandet, som känner av var på bandet den befinner sig. En meter senare tar transportbandet slut, och det mesta som finns på bandet trillar rakt ner. Men precis där polypropenflaskan befinner sig kommer en luftpuff och skjuter iväg den till ett eget transportband.

Det som trillat ner går till nästa maskin, som plockar ut nästa plastsort. Först polyeten, sedan PET.

Det som sorteras ut, sorteras med stor precision. Men maskinerna missar också en del. Därför skickas resten av plastflödet förbi ytterligare en maskin, ”polismaskinen”, som plockar ut det som missats, och sedan kör in det till de tre första maskinerna igen.

Men även efter polismaskinen finns det förpackningar kvar på transportbandet. De består framför allt PVC, styrenplast och papper, och de skickas till förbränning.
– Det är inte tillräckligt stora mängder för att vi ska kunna återvinna dem, säger Jörgen Sabel.

De hårda förpackningar som går att återvinna mals till flingor i stora kvarnar, och tvättas i en slags centrifug. Schampo- och diskmedelsresterna som finns i en del av flaskorna räcker för att plasten ska bli ren.

– Och vi tvättar mycket billigare i vår tvättanläggning än om du står hemma i köket och diskar ur förpackningarna med varmvatten!

Stora balar av färdigsorterade plastförpackningar väntar på att köras till återvinningsföretag på kontinenten.

Flingorna säljs sedan till företag som använder dem direkt som plastråvara. En del av de hårda förpackningarna går vidare till återvinningsföretag i Tyskland, som kvarnar och tvättar dem. Så småningom ska Swerec bygga till ytterligare en tvätthall, för att få kapacitet att ta hand om hela processen.

Ute på gården ligger andra framtidsplaner på hög, ett berg av blandad plast där det mesta är annat än förpackningar. Swerec ska försöka få till stånd en återvinning av det materialet också.

– Det är ett experiment som vi gör tillsammans med en handfull kommuner, berättar Jörgen Sabel. Egentligen är det mycket större mängder än förpackningarna. Men återvinningen är inte reglerad, därför går det mesta till förbränning idag.

Gårdsplanen är också full av kringströdda förpackningar, sådant som ramlat ur balar och blåst iväg när materialet körs omkring. Det gråmulna vädret får det att se extra tråkigt ut i mina ögon. Men Jörgen Sabel ser något annat; plasten samlas ihop varje fredag och sorteras inne i anläggningen:

– Det är ju pengar! utbrister han.

LÄS MER PÅ FARAD

Sopor räknas som återvinning

Snart i en holländsk blomkruka

Återvinningssiffrorna störtdyker

Soptippen kan vara bättre än förbränning

Sus Andersson

21/12 2010