view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

”Om vi hade vetat hade vi kanske tänkt ett varv till”

I förra veckan kom Karolinska institutet med sitt beslut om den fuskmisstänkta forskare, som i höstas anklagades för att ha fuskat grovt med forskningsresultat.
Men utredningsprocessen har varit lång och komplicerad. Och samtidigt som forskaren anklagas för att inte kunna visa upp all dokumentation har Vetenskapsrådet, som utredde forskaren, låtit bli att diarieföra dokument.
Och utredningens ordförande säger idag att om hon vetat konsekvensen av gruppens utslag – tio år utan forskningsanslag – hade hon kanske formulerat sig annorlunda.

Läs mer om hur Vetenskapsrådet gömde handlingar

Karolinska institutet, KI, har i veckan slagit fast att man anser att en fuskmisstänkt forskare gjort sig skyldig till att ha fejkat forskningsresultat, och dessutom att hon skulle ha fört in fel i sina doktoranders arbeten.

Beskedet kom nästan ett halvår efter att Vetenskapsrådet publicerat sin utredning i höstas, och efter fortsatt internutredning på KI. Bland annat har en advokatbyrå granskat materialet.

Eftersom forskaren inte längre arbetar på Karolinska vidtas inga åtgärder mot henne där. Det är istället upp till rektorn på Göteborgs universitet, som för någon vecka sedan meddelade att forskaren kan komma att få sparken.

Däremot kommer Karolinska att granska den doktorsavhandling, som en av forskarens gamla doktorander disputerat på. Dessutom kommer institutet att införa nya rutiner för hur forskningen ska dokumenteras, för att man i efterhand ska kunna gå tillbaka till det vetenskapliga underlaget.

Men den utredning som tidigare gjorts av Vetenskapsrådet har fått hård kritik från två göteborgsforskare, som Farad tidigare beskrivit. De anser att utredningen är tendentiös, att den anklagade inte fått ordentlig möjlighet att försvara sig, att utredarna begått formella fel och att forskare står med en omvänd bevisbörda: skyldig tills motsatsen bevisats.

Utredarna säger att de varit måna om att höra den anklagade, tillbakavisar kritiken om formella fel och anser att det istället är göteborgsforskarna som är tendentiösa.
– De kanske bara har haft tillgång till ena sidans material, tror utredningens ordförande Karin Almgren.

Själv har hon en dramatenvagn full med kopior av utredningens dokument hemma i lägenheten.
– Vi vinnlade oss om att ge forskaren tillfälle att få yttra sig, säger Karin Almgren. Och det gjorde hon verkligen, hon kom in med massor av material.

Karin Almgren är till vardags justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen, men ledde under en tid även den expertgrupp som Vetenskapsrådet haft för att utreda forskningsfusk. Gruppen var på väg att läggas ned, eftersom den skulle ersättas med en ny grupp på en annan myndighet, Centrala etikprövningsnämnden.
– Jag trodde att det skulle bli ett ganska lugnt uppdrag, säger hon.

Men det allra sista uppdraget blev snarast en thriller, med anklagelser och motanklagelser, dokument som påstods vara borta, hundratals papper som definitivt existerade och skulle gås igenom, datorfiler som var manipulerade, men oklart av vem och när. I bakgrunden har också vdn för ett företag med intresse i forskarens arbete figurerat, med antydningar om ”betydande” skadestånd ifall utredarna skulle publicera något felaktigt.

Och när sedan expertgruppen lämnat sitt utslag bestämde sig Vetenskapsrådet för att statuera exempel. Regelverket ändrades, så att fuskande forskare inte längre skulle kunna söka forskningsbidrag. I det aktuella fallet fick forskaren det hårdaste straffet, tio års avstängning på grund av expertgruppens formulering om ”mycket grov” oredlighet i forskning.

Göteborgsprofessorerna Elias Eriksson och Kristoffer Hellstrand tycker att utredningen inte uppfyller grundläggande krav på rättssäkerhet. Och de är mycket kritiska till hur Vetenskapsrådet använt utredningens resultat.

De båda professorerna säger att de inte har någon koppling till den anklagade forskaren. De arbetar på Sahlgrenska akademin, och har på eget initiativ gått igenom Vetenskapsrådets utredning.

– När jag läste expertgruppens utlåtande första gången trodde jag att de hade bevis som är ovedersägliga, säger Kristoffer Hellstrand till Farad. Men det är inte sant.

– Det går inte att peka ut någon som skyldig – eller oskyldig – på det material som finns, anser Elias Eriksson.

De anser att forskaren dömts ohörd på vissa punkter, och att utredarna plockat upp nya trådar under utredningens gång – något som de inte haft formell rätt att göra.
– Arbetet har präglats av en önskan att kunna pådyvla henne så många förseelser som möjligt. Det är rena farsen, tycker Elias Eriksson.

Likaså menar Eriksson och Hellstrand att utredarna skulle ha haft utgångspunkten att en forskare är skyldig tills motsatsen bevisats.

Där slår Olle Kämpe, uppsalaprofessor och en av två sakkunniga i utredningen, ifrån sig.
– Det har jag inte sagt. Men som forskare är jag skyldig att kunna förete originaldata som stöd för mina teser. Du som forskare måste kunna bevisa det du för fram. På så sätt är det en omvänd bevisbörda.

En av de anklagelserna handlar om att en av forskarens doktorander hade med fejkade uppgifter i sin halvtidskontroll. I ett mejl från doktoranden kort före halvtidskontrollen finns bara ett enda försök redovisat i rapporten. I handledarens svar, daterat några timmar senare, redovisas plötsligt tre försök – men med samma värden som från det enda försöket.

De båda göteborgsprofessorerna anser att det inte är klarlagt vem som lagt in de felaktiga värdena i halvtidsrapporten – eller för all del vem som manipulerat andra dokument, som tas upp i utredningen. De menar att den bilaga som finns i Karolinskas e-postserver skulle kunna vara ditlagd av någon som ville kompromettera den anklagade forskaren. Fuskanklagelserna kom nämligen efter att forskaren bestämt sig för att nappa på ett erbjudande om en professur i Göteborg – och ta med sig den dyrbara utrustning hon fått externa bidrag för. Där någonstans startade en inflammerad konflikt.

Även Erna Möller, professor emeritus på Karolinska Institutet och med flera av de tyngsta uppdragen i Forskarsverige på sin meritlista, tror att hela historien bottnar i beslutet att flytta från Stockholm.
– Det är klart att det var en enorm besvikelse på KI. Hon var central i transplantationsforskningen, och de var angelägna om att ha henne kvar. Jag tror inte att de som anmälde henne insåg vilka konsekvenser det skulle få.

Erna Möller hävdar bestämt att forskningsfusk skulle vara helt främmande för den anklagade forskaren.
– Jag har känt henne i 20 år. Jag har satt åt henne ganska hårt om anklagelserna, men jag har blivit övertygad av de svar hon givit.

En som inte alls är övertygad är Olle Kämpe. Han tycker att det är uppenbart att forskaren skulle ha försökt föra utredarna bakom ljuset. Den anklagade forskaren sade att hon gjort fler analyser av celler, och skickade in dokument som visade försöken. Men diagrammen från den så kallade Facs-maskinen, som visar cellernas storlek och hur de klumpar ihop sig, är identiska för de båda experimenten.

– Det är en omöjlighet att de skulle vara det, sannolikheten för det är så liten att jag inte ens kan räkna ut den, säger Olle Kämpe.

Vilket forskaren själv också bekräftar – men hon säger att det beror på att hon inte ändrat diagrammet mellan utskrifterna. Hon har använt samma mall för de båda analyserna, och har inte läst in alla data när hon gjorde den andra.
– Då visste jag ju inte att jag skulle bli anklagad för fusk, säger hon.

De identiska diagrammen är dock bara en del av problemet med de inskickade dokumenten. Exempelvis är en kurva märkt med ett datum som ligger nio månader efter det datum då forskaren påstår att försöken gjordes. Forskaren hävdar att hon visserligen skickat in kopior på försöken, men aldrig något dokument med fel datum.
– Så korkad är jag inte! säger hon.

Lögn från forskarens sida? Eller någon som vill henne illa? Göteborgsforskarna anser att den senare möjligheten inte utretts ordentligt. Däremot att Vetenskapsrådets sakkunniga var väl snabba när ytterligare en pusselbit som talade emot henne dök upp, ett år senare.

Då hittades några datorfiler av en slump på en dator på Karolinska. De filerna visade sig innehålla kurvor som verkar vara identiska med dem som den anklagade forskaren tidigare skickat in – till och med beskärningar är likadana – och här gick det också att få fram en länk till dokument med det suspekta, senare datumet.

Olle Kämpe tycker att fyndet tydligt visar på grava manipulationer av forskningsdata, och det mitt under pågående utredning. Den anklagade forskaren hävdar att någon planterat de skumma filerna på datorn. Som stöd hänvisar hon bland annat till att den aktuella datorn sökts igenom flera gånger tidigare, utan att filerna med namn som VR-1 och VR-2 hittats. Dessutom finns en backup, som gjorts mellan den tidpunkt då hon skickat sitt material till Vetenskapsrådet och att de märkliga filerna hittades. I backupen skulle filerna inte ha varit med.

Hänger ni med? Turerna fram och tillbaka är komplicerade, och dokumentationen är inte alldeles lätt att tränga in i.

Olle Kämpe och sakkunnig-kollegan Lena Claesson-Welsh drar i all fall slutsatsen att forskaren fuskat. De menar att även om det inte är bevisat att just hon utfört manipulationen har hon i alla fall skickat in dokumenten till utredarna. I sin rapport skriver de att det finns ”därmed obestridliga belägg för att spridningsvärdena i tabell 1 i [halvtidsrapporten] har fabricerats”.

När jag frågar Olle Kämpe om hur konstigheter i ett försök som forskaren säger sig ha gjort flera månader efter halvtidsrapporten skulle bevisa att hon förfalskat tabellen i halvtidsrapporten medger Olle Kämpe att formuleringen inte var helt lyckad.
– Det finns en logisk kullerbytta där. Vi skulle ha varit tydligare; att det är vår tolkning att tabellen är en efterhandskonstruktion, säger han.

Trots att det inte finns något belägg för vem som skulle ha manipulerat värdena läggs skulden på den anklagade forskaren av expertgruppen – något som de båda göteborgsprofessorerna också är väldigt kritiska emot.

Expertgruppens ordförande Karin Almgren bekräftar att man aldrig utredde vem som gjort manipulationen.
– Det var inget vi kunde utreda. Vi hade inte resurser och inte befogenheter. Och vi tyckte inte att det spelade någon roll. Hon har skickat in ett manipulerat dokument för att visa försök som hon säger att hon har gjort.

Även om utredningen innehåller flera anklagelsepunkter är frågan om de mystiska filerna på en hårddisk på KI på ett sätt den viktigaste i hela utredningen. Det är nämligen det faktum att utredarna ser sig förda bakom ljuset som gör att de använder formuleringen ”mycket grov” om den oredlighet de anser sig ha hittat. Och det är det ordvalet som leder till att Vetenskapsrådet senare bestämmer sig för att ge forskaren tio års avstängning från fortsatta forskningsbidrag.

– Tidigare utredningar om forskningsfusk hade främst handlat om plagiat, eller att man inte citerat i tillräcklig omfattning, säger Karin Almgren. Vi ville visa att vi tyckte att det var allvarligt, därför skrev vi att det var ”grovt” och ”mycket grovt”.

Men att detta skulle vara några etablerade steg på en skala över olika grader av fusk tillbakavisar hon bestämt.
– Nej, jag kan inte påminna mig om att vi använt någon skala överhuvudtaget. Vi ville skilja det här från övriga ärenden. Men om vi hade vetat att det skulle ligga till grund för avstängning i tio år hade vi kanske tänkt ett varv till.

På frågan om hon tror att utredningens resultat skulle hålla i en rättegång dröjer hon med svaret en stund.
– Beviskraven är så olika … det kanske skulle hålla i en arbetsrättslig process… Men inte straffrättsligt, kanske, då skulle man nog behöva gå igenom hela Facs-apparaten, för att visa att [forskaren] utfört manipulationerna.

Och hon tycker definitivt att systemet för att utreda forskningsfusk brister. Den expertgrupp som Vetenskapsrådet haft i många år har i huvudsak verkat utan mandat från regeringen. Gruppen skapades eftersom det saknades någon oberoende instans för att utreda fusk.
– Vi hade inga befogenheter, vi kunde inte beslagta Facsapparaten, vi hade egentligen inget regelverk överhuvudtaget.

Det fanns en några riktlinjer, som att det skulle finnas sakkunniga och att en fuskanklagad skulle ges tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt.

För ett år sedan skapade regeringen en ny organisation för fuskutredningar vid Centrala etikprövningsnämnden. Men inte heller den har någon tydlig definition av vad som ska utredas och hur, och inte heller någon egentlig rättslig status.

– Jag tycker inte att man lyckats, säger Karin Almgren. Det här är ett problem för forskarvärlden, som statsmakten inte verkar ha tagit på allvar. Det angeläget att det finns ett regelverk och en rättssäker hantering – det är A och O, för det kan ju finnas ogrundade anklagelser som kan förstöra en forskares fortsatta gärning, säger Karin Almgren.

LÄS MER PÅ FARAD

Vetenskapsrådet gömde handlingar

FARADBLOGGEN Gör om fuskutredningen!

Universitet vill avskeda fuskanklagad

Omöjligt att överklaga stoppat forskningsbidrag

Vetenskapsrådet kollade inte fusk-skalan

Sus Andersson

21/2 2011