view

Annonsplats







Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Har SKB drabbats av tunnelseende?

Det är något Orwellskt över alltihop.

Jag stirrar på pappret i min hand, som jag fått från SKB, Svensk kärnbränslehantering. Där finns kommentarer till en ny rapport från Strålsäkerhetsmyndigheten - så färsk att den ännu inte fanns offentligt tillgänglig då jag fick SKBs papper.

Men det gjorde den några timmar senare. Och det jag läser där går på flera punkter tvärs emot SKBs tolkningar.

I rapporten, som skrivits av forskaren Digby MacDonald, bekräftas de uppgifter som KTH-forskarna Hultquist och Szakalos fört fram, om att koppar bryts ned, korroderar, i vatten. Det står att SKBs grundförutsättning för att använda koppar är fel. Det står att vad som händer med kopparrören inte är ordentligt känt.

Men detta har inte SKB läst. De ser rapporten som en bekräftelse på att de har rätt.

I SKBs papper står det: ” Vi konstaterar att MacDonald har rätt i att koppar skulle kunna reagera med vatten under bildning av vätgas under mycket speciella förhållanden i laboratoriemiljö. Motsvarande process kan inte äga rum ett förslutet slutförvar på grund av att barriärerna hindrar processen”.

I Strålsäkerhetsmyndighetens rapport finns en enda förekomst av ord som börjar på ”laborat”. Det är i en referenslista.

När jag pratar med SKBs forskningschef säger han först att det där med laboratorieförhållanden är underförstått; att det rör sig om så exceptionella förhållanden att det inte kan ske i ett slutförvar. Jag försöker få honom att berätta var det står. Han läser upp en text för mig, men det han säger är raka motsatsen: de förhållanden då koppar beter sig som en ädel metall ”kommer inte att existera i ett slutförvar”, skriver Digby MacDonald.

Jag frågar om hur SKB tolkar andra formuleringar i rapporten. Att ”en av SKBs initiala förutsättningar för att välja koppar kan ifrågasättas”. Att ”antagandet att koppar tveklöst skulle vara immunt i rent vatten under anoxiska förhållanden är oförsvarbart, och är det än mer i närvaro av aktiverande ämnen, som sulfid”. Det står att man borde överväga att dopa leran runt rören med kopparsalter för att hålla reaktionerna i schack.

Någonstans här i vårt samtal ber forskningschefen plötsligt om timeout. Han behöver läsa texten igen, säger han. Men när jag idag på förmiddagen pratar med flera av SKBs representanter är vi tillbaka på ruta ett. Eller ändå inte. Nu är det inte tveklöst så att MacDonalds rapport stöder SKBs uppfattning. Nu kommer formuleringar om att MacDonald inte har förstått hela slutförvarsmiljön. Att han är teoretiker. Att uttalandena i rapporten får stå för honom. Att SKB inte ser någon anledning att ändra sin uppfattning på grund av det som står i rapporten.

Jag undrar om inte SKB har drabbats av tunnelseende. Det kan vem som helst råka ut för i sluttampen på ett stort projekt. Men det får bara inte förekomma i det här sammanhanget, där innehållet i tunnlarna får livsavgörande konsekvenser för ungefär lika många generationer i framtiden som vi kan överblicka bakåt i Homo Sapiens historia.

Frågetecken kring säkerheten får inte avfärdas med önsketänkande, utan måste granskas seriöst. Hade det inte varit för att SKB nyligen satsat på ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet om korrosionsrisken i vatten skulle jag vara riktigt bekymrad. Nu hoppas jag ju ändå att de faktiskt är intresserade av att lyssna.

Men tanken gnager också i mig: har de försökt föra mig, och alla andra, bakom ljuset? Hoppats att ingen skulle läsa Strålsäkerhetsmyndighetens rapport? Så sent som i höstas fick SKB också kritik av Strålsäkerhetsmyndigheten för att man undanhållit resultat.

Är det i så fall en kultur som genomsyrar bolagets arbetssätt? Hur stor del av den säkerhetsanalys de ska presentera för slutförvaret imorgon handlar om att försöka slå blå dunster i ögonen på oss? Och om försöken i Uppsala faktiskt visar på korrosion – kommer de då att avfärdas med att de gjorts i ett laboratorium under speciella förhållanden?

Nu handlar det om Sveriges i särklass största miljöprojekt genom tiderna. Nu måste alla korten på bordet. Där kunskapen brister måste den fram. Och alla rapporter måste läsas med utgångspunkten att varje misstag, varje feltolkning kan få ödesdigra konsekvenser.




Sus Andersson






NY VERSION: Länk till SKBs svar tillagd

LÄS MER PÅ FARAD

SKBs svar: "Felaktig retorisk utgångspunkt"

Strålning värre för koppar än väntat

Försenade försök på kopparrör

EXTERNA LÄNKAR

Strålsäkerhetsmyndighetens rapport 2011:09
Is Copper Immune to Corrosion When in Contact With Water and Aqueous Solutions?


Pressmeddelande från SKB om Strålsäkerhetsmyndighetens rapport

Strålsäkerhetsmyndighetens rapport 2010:17
Quaity Assurance Review of SKB’s Copper Corrosion Experiments


15/3 2011