view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Dragkamp om att återvinna tidningar

Minst fem kommunala avfallshanterare bojkottar nu pappersindustrins bolag för återvinning av returpapper. Orsaken är att kommunerna tycker att ersättningen är för låg. Den senaste i raden är Lunds renhållningsverk.
– Nu vill vi låta kommuninnevånarna få bättre valuta för sitt sorteringsarbete, säger Erik Rånlund, renhållningsdirektör i Lund.
På Förpacknings- och tidningsinsamlingen hävdar man att kommunerna inte har laglig rätt till materialet – men trefaldigar ersättningen.

Den sista mars anslöt sig Lunds renhållningsverk till de kommunala avfallsbolag som vägrar leverera returpapper till Pressretur, ett bolag som ägs av tre pappersproducenter och som skapats för att uppfylla det lagstadgade producentansvaret för returpapper.

– Nu vill vi låta kommuninnevånarna få bättre valuta för sitt sorteringsarbete, säger Erik Rånlund, renhållningsdirektör i Lund.

Konflikten bottnar i att avfallsbolagen tycker att de fått för dåligt betalt för pappret.
– De vill ha råvaran till 30 procent av marknadspriset, säger Eva Myrin, vd på västmanländska Vafab Miljö. Det ger de svenska pappersbruken en helt annan konkurrenssituation än andra pappersbruk i EU.

Dan Waldemarson, vd på Nårab, som hanterar avfallet i tre andra skånska kommuner, har sagt upp alla avtal med Förpacknings- och tidningsinsamlingen, inte bara returpappersavtalet. Men det är framför allt ersättningen för tidningspappret som upprör.
– Innan fick vi 170 kronor per ton och nu får vi 145 euro minus balningskostnader. Det är en diff på mellan 900 och 1 000 kronor. Det kan jag inte undanhålla mina kunder, det är ju de som sorterar!

Även NSR, ett annat skånskt avfallsbolag, som sköter sophanteringen i sex kommuner, satsar på att ta hand om såväl returpapper som förpackningar på egen hand. 190 000 invånare sorterar sitt avfall i åtta olika fraktioner hemma vid fastigheten. Mycket går att sälja direkt, men plasten måste sorteras upp i olika plastsorter först. Sorteringen sker för hand vid en anläggning i Ängelholm. Trots kostnaderna summerar NSRs marknadsdirektör Björn Larsson vinsten med att sälja materialet själv till tio miljoner kronor om året.
– Plasten går plus minus noll, säger han. Men det är viktigt ur materialsynpunkt att vi tar hand om den.

Men Pressretur och Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, har krävt att de kommunala bolagens verksamhet stoppas. Annica Dahlberg, informationschef på FTI, säger att den bryter mot syftet med producentansvaret, den förordning som tvingar dem som producerar förpackningar och returpapper att också se till att materialet återvinns.

– Vi har investerat för att bygga upp ett rikstäckande system för insamling och återvinning, Det främjas inte av att kommunala bolag plockar delar ur detta system. På sikt riskeras då våra möjligheter att hålla igång hela systemet, säger Annica Dahlberg.

Kommunerna å sin sida hävdar att de försöker bygga upp system som stimulerar till ökad återvinning. Göran Sternsén på Västblekinge miljö säger att FTI ville hindra bolaget från att bygga ut den fastighetsnära insamlingen, där folk kan lämna sina förpackningar och tidningar hemma på tomten eller i de hus där de bor.
– De hotade oss, sade att vi inte skulle lägga oss i och att vi inte skulle bygga upp det system vi ville ha.

Diagram: Mindre tidningar i FTIs insamling Annica Dahlberg hävdar att varken FTI eller Pressretur skulle ha motsatt sig att kommunala bolag engagerar sig i fastighetsnära insamling, tvärtom.
– Vår ambition är att alla förpackningar och tidningar ska gå till återvinning. Sen finns det en diskussion om ersättning där har vi kanske inte alltid varit överens.

Nu har också ersättningen till Pressreturs och FTIs entreprenörer trefaldigats, från kr 210 till kr 650 per ton för det returpapper som samlas in i fastighetsnära insamlingssystem. ”FTI har svårt att få ut tillräckligt antal återvinningsstationer, framförallt i större städer och därför vill Pressretur, genom att höja servicenivån, vända den negativa utvecklingen för hur många ton tidningar som samlas in”, skriver Annica Dahlberg i ett e-brev.

FAKTA

Vem som helst
får inte samla in

Förordningen om producentansvar för förpackningar


8 § Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna eller kommunen tillhandahåller för sådant avfall.

Förordningen om producentansvar för tidningspapper

5 § Hushåll och andra konsumenter av tidningar skall sortera ut returpapper från hushållsavfall och annat avfall och lämna det för insamling i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller.

Vid det här laget är det minst 24 kommuner som omfattas av konflikten. Under förra året inleddes en rättslig process kring tidningspappret mot tre av de kommunala bolagen. Kärnfrågan handlar om vem som ska betraktas som producent – i förordningen om producentansvar för returpapper finns nämligen formuleringar som ger producenterna rätt till det material som samlas in.

Några av de kommuner som nu tar hand om pappersinsamlingen hävdar därför att de är producenter.
– Vi är övertygade om att vi är producenter, säger Eva Myrin på Vafab Miljö. Vi delar ut en tidning till alla invånare i regionen tre gånger per år, och vi delar ut informationsmaterial till hushåll och företagare.

I januari gav miljö- och konsumentnämnden i Västerås Vafab rätt. Pressretur har överklagat, men avgörandet kommer troligen att dröja, eftersom det är personalbrist hos länsstyrelsen.

Andra kommuner har tecknat avtal med ett ganska nytt företag, som tagit upp konkurrensen med FTI. I och med det anser de kommunala avfallsbolagen att de arbetar på uppdrag av producenter. NSR i Skåne har ett sådant avtal – godkänt av kommunens miljönämnd, men överklagat av Pressretur.

När det gäller förpackningarna finns en annan formulering i lagstiftningen än för returpapper, så att även kommuner har rätt att samla in förpackningar. Annica Dahlberg på Förpacknings- och tidningsinsamlingen säger dock att bolaget vill se en förändring.
– Vi vill ju gärna ha materialet eftersom det bidrar till att finansiera vårt insamlingssystem, säger hon. Sen är jag orolig för att materialet som sänds utomlands inte går till återvinning utan till förbränning.

Vilka belägg som finns för att de kommunala bolagen inte skulle återvinna materialet vill hon dock inte svara på.

Varför det är skillnad mellan returpappersförordningen och förpackningsförordningen har Farad inte lyckats få svar på. Inte heller exakt vad som krävs för att få räknas som producent. Naturvårdsverkets miljörättsjurist Heidi Wiik gör i alla fall tolkningen att producentansvaret inte ger producenterna monopol på materialet.
- Men eftersom det inte finns några förarbeten till förordningarna, finns olika tolkningsmöjligheter. Det skulle behövas ett prejudicerande rättsfall eller ett förtydligande i förordningarna.

Weine Wiquist , vd för branschorganisationen Avfall Sverige, tycker att det behövs en tydligare ansvars- och rollfördelning när det gäller förpackningar och tidningar.

– Lagstiftaren hade säkert inte någon annan tanke år 1993 än att producenterna skulle sköta alla led i återvinningen.

– Det som nu händer beror bland annat på ett utbrett missnöje med dagens ordning och visar att systemet är i dallring. Därför har vi uppmanat regeringen att göra en bredare översyn, säger han.

Sus Andersson

15/4 2011