view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Viktig bok med rörig stavning

Badskumt
Katarina Johansson
Ordfront förlag
ISBN 978-91-7037-567-5
Utgivningsår: 2011

Idén bakom Katarina Johanssons bok Badskumt är absolut lysande. De produkter många av oss använder dagligen på vår kropp är ofta en salig blandning mer eller mindre märkliga kemikalier. Och vi luras att tro att de inte är farliga för oss bara för att de står på mataffärens hyllor och/eller marknadsförs som mirakelkurer för evig ungdom. De kalkyler som gjorts tyder på att svenskarna använder över 100 ton kosmetika och hygienprodukter om dagen.

På så sätt är Katarina Johanssons ansats viktig. Hon vill berätta om vad som egentligen gömmer sig bakom innehållsförteckningarna: i flera fall till och med gifter som är förbjudna i annan användning. Och även om jag sedan tidigare försökt undvika de värsta produkterna får hon mig att börja vända på burkarna i mitt badrumsskåp för att se vad de innehåller. Vilket visar sig vara mer smörja än jag trott.

Men jag gillar inte att författaren tänjer på fakta när hon återger forskningsresultat. Pojkar som fötts med missbildade penisar påstås ofta ha mammor som ”använde hårsprej ". Vilket i mina ögon ser ut som om de vore vanliga kvinnor som fixade frisyren då och då. Men en koll på studien bakom visar att det är kvinnor som arbetat med hårsprej som är överrepresenterade bland mödrarna till de missbildade barnen – som därmed sannolikt utsattes för helt andra mängder än i en vardagsanvändning.

Detta förtar visserligen inte det ruggiga faktum att de här produkterna innehåller ämnen som till slut till och med kan påverka våra barn och vår fortplantning. Men det är onödigt att skapa en överdriven oro; saken är ju tillräckligt allvarlig ändå. Och jag tycker att man ska skilja noga på vad som är vetenskaplig belagt och vad forskare spekulerar i. I det här fallet säger forskarna att det skulle kunna finnas samband med en grupp ämnen som kallas ftalater. I Badskumt ”har det konstaterats”, en formulering som tyder på att sambandet är belagt. Men det är det inte.

Tyvärr får en sån här upptäckt mig att bli mer kritisk till resten av texten, och jag undrar hur mycket som är överdrifter och halvsanningar. Det är tråkigt, för i princip skulle jag vilja ge en bok som denna till en massa människor: varenda fjortis som börjar spackla sig till vardags, min hårfrissa som litar blint på tillverkarnas fagra ord om att "litet formaldehyd behövs som konserveringsmedel" och personalen i min mataffär som erbjuder mig att tvätta håret i ämnen som förbjudits i båtfärger.

Överlag lyckas Katarina Johansson berätta om kemikaliesoppan med ett enkelt och lättillgängligt språk. Beskrivningen av de olika ingredienserna blir dock ibland onödigt svårläst. Visst, det är en jättesvår uppgift att göra en text med alla långa kemikalienamn begriplig, och särskilt med tanke på att olika producenter använder olika namnvarianter. Men det skulle underlätta för läsaren om åtminstone de begrepp som används i löpande text vore konsekvent stavade och helst i den mest svenska varianten. Nu stavas det cyclo- ibland och cyklo- på andra ställen, och engelska ph- och th-sammansättningar används där svensk nomenklatur använder de betydligt mer lättlästa f och t.

Författaren har också ett maner att lägga in små personliga kommentarer med jämna mellanrum, som åtminstone stör mig. Ett litet ”Beware!” på engelska kan jag väl stå ut med, särskilt om det lockar läsare som annars skulle rygga tillbaka för en kemikaliestinn text. Men det blir närmast löjligt i vissa fall. Som i beskrivningen av hur huden är uppbyggd. Katarina Johansson har konstaterat att det i underhuden finns mycket fett, som ”dessvärre” inte kan tvättas bort med tvål. ”Det hade annars varit en behaglig bantningsmetod”, skriver hon, och mina tankar seglar raskt iväg och börjar fundera över hur hon tänkt slita bort de övre hudlagren för att tvätta bort fettet, och hur behagligt det egentligen skulle vara.

Det framgår tydligt i Badskumt att ”naturliga” råvaror inte alls behöver innebära att produkterna skulle vara mer hälsosamma, och det är bra. Katarina Johansson gör klart att även naturen producerar gifter, och att kvaliteten kan variera starkt på vissa naturprodukter. Likaså drar hon på ett utmärkt sätt ned brallorna på en industri som marknadsför saker som naturliga, fast de huvudsakligen innehåller vatten (ok, det är naturligt) och olika kemikalier.

18/5 2011