view

Annonsplats







Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Praktskandal på Vetenskapsrådet

Den röra jag har hittat i Vetenskapsrådets arkiv denna sommar är nog den värsta jag sett under mina drygt 20 år som journalist.

Jag har gått igenom en utredning om misstänkt forskningsfusk som tycks vara avgjord innan den påbörjats, där myndigheten har fabricerat dokumentens ankomststämplar och där man inte kan vara säker på vem som skickat in vad och när till utredarna.

Vetenskapsrådet hävdar att forskaren gjort sig skyldig till den grövsta sortens fusk. Just nu används deras utredning som underlag för att få forskaren sparkad från sitt jobb som professor. Dessutom har Vetenskapsrådet utestängt henne från alla forskningsbidrag under tio år eftersom hennes brott anses som så grovt.
I slutrapporten från Vetenskapsrådet står att "Bristande dokumentation bör i sig anses klandervärt". Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Vetenskapsrådet ställer – med rätta! – höga krav på forskarsamhället. Men när det kommer till de egna arkivmapparna tycks insikten om vikten av god dokumentation ha blåst bort.

Självklart måste en utredning som slår så hårt mot en enskild att hon i princip drabbas av yrkesförbud vara oklanderlig, från första till sista sidan.

Det absolut hårdaste omdömet om forskaren grundas på att Vetenskapsrådets utredare med säkerhet säger sig veta att forskaren skickat in ett visst dokument i maj 2009. Med tanke på hur mycket som inte stämmer och att datumstämplandet till stora delar skett i efterhand, är Vetenskapsrådets trovärdighet tyvärr lika med noll.

Det faktum att man hittar utredarnas slutliga formuleringar i ett dokument som är ankomststämplat ett halvår innan ärendet inkommer till Vetenskapsrådet är en praktskandal. En sådan utredning kan inte tas på allvar, och den får bara inte användas som underlag för att ge en människa sparken från sitt jobb. Det anstår inte en rättsstat att döma en människa utan att kunna presentera en utredning som går att granska i efterhand.

Redan i våras JO-anmälde Farad Vetenskapsrådet för att inte ha diariefört inkommande och utgående post i forskningsfuskärenden. Då ställde jag mig frågan om en utredning som inte dokumenterar handlingar vartefter – så som svensk lag egentligen kräver – inte löper stor risk att också begå misstag. Nu måste jag tyvärr konstatera att den uppenbarligen gjort det.

Risken finns att man viftar bort felen i den här utredningen med att den tidigare handläggaren gick i pension i samband med överlämnandet, och att felen skulle ha uppstått precis i då. Visst kan det delvis ha bidragit – men samma princip har gällt även för andra utredningar av forskningsfusk.

Risken är också stor att det faller en skugga på dem som normalt sköter diarieföringen, nämligen myndighetens registratorer. Men det här problemet bottnar i ett beslut på högre nivå. Det uppstod i och med att myndigheten valde att sköta fuskärendena vid sidan av ordinarie registrering. Och det i sin tur beror på att Sverige inte har ett vettigt och fungerande system för att hantera forskningsfusk.

Vetenskapsrådet har upprepade gånger bett regeringen om det. En liten förändring har skett; det är inte längre Vetenskapsrådet som hanterar fuskärenden. Men det grundläggande regelverket för hur utredningarna ska gå till, vilket mandat utredarna har och hur utredningarna ska dokumenteras – det saknas fortfarande.

Det är hög tid att Sverige får ett vettigt system för fuskutredningar. Regeringen måste ta ansvar även för den här delen av forskningspolitiken. Utan det riskerar Sverige att bli till åtlöje i forskaromvärldens ögon. Och vi riskerar att oskyldiga får betala ett alldeles för högt pris för oviljan att stifta lagar.




Sus Andersson




31/8 2011 Ny version. Länk till Farads komplettering av JO-anmälan har lagts till.

29/8 2011