view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Vetenskapsrådets utredning full av fel

Den fuskanklagade göteborgsprofessorn var dömd på förhand. I alla fall om man ska tro dokumenten i Vetenskapsrådets arkiv. En första version av slutrapporten inkom till myndigheten ett halvår innan utredningen ens hade startat, visar Farads granskning.
– Det är bedrövligt, säger rådsjurist Linda Stridsberg.

I våras gjordes en unik operation på Sahlgrenska i Göteborg, där en patient fick ett nytt blodkärl som byggts upp i laboratoriet med hjälp av patientens egna stamceller. Om operationen fungerar slipper patienten de enorma riskerna med en levertransplantation och en livslång behandling.

En av forskarna i teamet bakom riskerar nu att få sparken från tjänsten som professor. För ett år sedan fälldes hon av Vetenskapsrådet för att hon skulle ha förfalskat forskningsresultat på sin tidigare arbetsplats.

I förra veckan lämnade Göteborgs universitet in en anmälan till Statens ansvarsnämnd, där rektor Pam Fredman begär att forskaren ska avskedas. Det ”är omöjligt för Göteborgs universitet att känna förtroende för [forskaren] som anställd”, skriver Fredman till ansvarsnämnden.

Men den som var ansvarig för rekryteringen av professorn, den professor som byggt upp transplantationsforskningen i Göteborg, tror att hon är oskyldig, och tvekade aldrig om att ha med henne i blodkärlsprojektet.
– Hon är absolut lysande, det finns ingen i Skandinavien som slår henne.

Några anklagelser om nytt fusk under den tid forskaren arbetat i Göteborgs finns inte – i alla fall inte i universitets ärendelistor. I motiveringen till att hon skulle avskedas hänvisas framför allt till Vetenskapsrådet utredning av professorn, och som Farad skrivit om tidigare. Bland annat ska hon ha hittat på och lagt in uppgifter i sina doktoranders arbeten. Vetenskapsrådets experter anser också att forskaren skulle ha försökt föra utredarna bakom ljuset genom att skicka in utskrifter från manipulerade försök till Vetenskapsrådet.

Forskaren själv hävdar fortfarande sin oskuld, och att hon inte skickat in några förvanskade dokument. Och när Farad under sommaren gjort en ny genomgång av Vetenskapsrådets dokumentation av fallet visar det sig att myndighetens arkiv är i oordning, och innehåller en rad handlingar där Vetenskapsrådets dateringar inte stämmer.

Det första dokumentet i den första arkivmappen är ankomststämplat i januari 2008, nästan ett år innan Vetenskapsrådet ens fått uppdraget att utreda forskaren. Men om man bläddrar i häftet upptäcker man att det innehåller sidor som plockats ut från en mejlserver 3/12/2010 – alltså antingen från december eller möjligen från mars 2010. Det är minst två år efter att dokumentet påstås ha inkommit till Vetenskapsrådet. Skulle det vara från december har det till och med tagits fram efter det att Vetenskapsrådet avslutat sin utredning.

Men det är långt ifrån den enda handlingen med märkliga datumstämplar. En bunt papper som enligt ärendelistan skickats in av en namngiven person och är ankomststämplad i januari 2010 innehåller brev från en annan person från februari. Ett dokument har en handskriven notering om att det kommit in i februari 2010. Vetenskapsrådets stämpel säger maj 2010. Och så där fortsätter det.

I andra fall finns hänvisningar till att utredningen har tagit emot dokument vid olika datum – men några handlingar med de datumen finns inte i arkivet.

Det mest anmärkningsvärda fyndet finns i en bunt papper som bär stämpeln ”Inkom 2008-07-06”. Där ligger en första version av de sakkunnigas slutrapport. Bunten är ankomststämplad innan Vetenskapsrådet ens har börjat granska ärendet. De sakkunnigas slutrapport är underskriven den 6 november 2009.

Om man ska tro dateringarna i Vetenskapsrådets arkiv var forskaren alltså dömd på förhand. Vetenskapsrådets rådsjurist Linda Stridsberg tittar länge på pappret när jag visar det för henne.
– Jag kan inte förklara det, säger hon. Jag vet inte hur de har tänkt när de har lagt det i den här högen.

Linda Stridsberg hade inte börjat på Vetenskapsrådet när utredningen mot forskaren pågick. Men hon säger att det inte borde se ut så här.
– Allt ska ankomststämplas med dagens datum när det kommer. Vi har inga andra rutiner.

Men utredningarna av misstänkt forskningsfusk har Vetenskapsrådet skött annorlunda – något som Farad också skrivit om tidigare. Med motiveringen att man velat skydda de inblandade, så att namn och detaljer inte skulle läcka ut innan utredningarna var klara, har de så kallade oredlighetsärendena inte registrerats, diarieförts, på vanligt sätt. Dokumenten har sparats för sig, och först när ett fall varit klart har de handlingar som ansetts relevanta diarieförts. Enligt tidigare uppgifter till Farad skulle alla dateringar ändå stämma. Något som nu alltså visat sig vara fel. Handlingar har inte bara diarieförts i efterhand, utan också fått sina datumstämplar först när utredningen var klar.
– Det här är bedrövligt, säger Linda Stridsberg. Att det har blivit fel är tydligt. Vi har brustit i diarieföringen och det är bara att beklaga.
– När ärendet påbörjades insåg man inte att det skulle bli en ohanterlig mängd dokument. De förde inte några dagboksblad; det hade varit mycket lättare.

Men Linda Stridsberg säger att utredarna ändå kan ha kommit fram till ett korrekt resultat.
– Jag förlitar mig på att de har gjort rätt bedömning. Jag tror att expertgruppen hade ordning. Allt det här har uppstått i efterhand, säger hon.

Hur den som tittar på ärendet i Vetenskapsrådets arkiv ska kunna vara säker på det kan Linda Stridsberg inte svara på. Oredan gör det svårt att sätta sig in i ärendet – inte minst för henne själv. Hon upprepar flera gånger att ”så här ska det inte se ut”.
– Det är viktigt att det är transparent och öppet. Man ska inte behöva komma efteråt och inte veta vad som har hänt, det är bara att konstatera.

Just nu pågår flera processer där forskaren är involverad. Dels en tvist vid Förvaltningsdomstolen om forskarens fortsatta forskningsanslag. Dels en anmälan till Statens ansvarsnämnd, som kan innebära att hon blir av med jobbet som professor. Vilket värde Vetenskapsrådets utredning kan ha i de fallen vill Linda Stridsberg inte kommentera.
– De bedömningarna håller jag mig undan, säger hon.

Sus Andersson

29/8 2011