view

Annonsplats







Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Fler måste värna källorna

I ett mejl nyligen studsade jag över en formulering. ”Var rädd om dina källor”, stod det som slutkläm. Apropå ingenting. Det kändes som att någon ville varna mig för något.

Jag inbillar mig att jag brukar vara försiktig med hur jag hanterar känslig information. Som medlem i Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp har jag i flera år predikat att dagens elektroniska kommunikation kräver extra stor försiktighet i de lägen när vi journalister har att göra med människor som vill utnyttja grundlagens rätt att vara anonyma när de kontaktar media. De digitala spåren efter ett e-postmeddelande suddas inte ut med nästa vindpust, som ett samtal öga mot öga. Kommunikation som går via nätet kan ganska lätt fångas upp, avsiktligt eller oavsiktligt, någonstans längs vägen.

När Journalistförbundet för två år sedan gjorde en enkät bland landets journalistklubbar kunde vi konstatera att läget var katastrofalt, redan då. En del verkade inte ens förstå vad vi frågade efter. Varför skulle man behöva policyer och utbildning om hur man skyddar sina källor? ”Det är ju grundlag”, var en kommentar vi fick. Några få redaktioner, framför allt inom public service, jobbade aktivt med att skapa en säkrare informationshantering. Men trots den snabba teknikutvecklingen var det i princip ingen som gjorde ens årliga revideringar av sina rutiner.

Idag vet vi att väldigt litet hänt sedan dess. Veckans avslöjanden visar att åtskilliga välrenommerade journalister på stora redaktioner använt samma lösenord på lätthackade bloggportaler som till sin redaktionsmejl – och vem vet vilka andra konton. Det är som att låsa om en guldskatt med trähasp. I mina ögon är det inte bara slarvigt, det är att utsätta sina källor för uppenbar fara.

Alltför många har jobbat vidare utan att tänka efter ett skvatt. De klampar runt med leriga stövlar på nyskurade golv och tror att ingen ska se att de varit där.

De skickar e-post till människor, som utlovas anonymitet om de berättar om saker. Jag har vid flera tillfällen hittat såna mejl på myndigheter, som allmänna handlingar. Vad är det för anonymitet, när vem som helst kan gå in och se att reportern tagit kontakt? Varför inte lika gärna åka och klistra en lapp i pannan på personen med texten ”KÄLLA”? Och i de smarta telefonerna har många journalister hela telefonlistan och facebook-kontot bara en knapptryckning bort, utan ens ett lösenordsskydd. Utan en tanke på vad det kan innebära om telefonen blir stulen eller borttappad.

Det är hög tid för mediebranschen att börja jobba med de här frågorna på allvar. Säkerhetstänkandet måste lyftas åtskilliga nivåer.

Och det gäller även Farad. Även om vi försöker att inte begå de mest uppenbara tabbarna skulle säkert en erfaren hackare komma åt betydligt mer än vad jag skulle tycka vore trevligt. Och slutklämmen i det där mejlet jag fick har fått mig att tänka efter ett varv till, och revidera ett antal rutiner – för att bli ännu bättre på att skydda mina källor.

27/10 2011