view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Upp och ned för vågkraften

Voiths anläggning i Mutriku i norra Spanien.
FOTO: Voith

En rad stora vågkraftprojekt är nu på väg att sjösättas världen över.
Men även om havets krafter skulle kunna täcka stora delar av världens energibehov är det ännu långt till ett kommersiellt genombrott för vågkraften. Och FNs klimatpanel IPCC tror inte att vågkraften kommer att bidra nämnvärt till minskade koldioxidutsläpp före 2050.

2011 har varit ett år med flera viktiga landvinningar för vågkraften. För ett par veckor sedan fick det svenska företaget Seabased klartecken för ett statsbidrag på 139 miljoner kronor. Och med det kan företaget börja bygga en vågkraftpark, som kommer att vara en av de största i världen, räknat i effekt.

I somras invigdes det som sannolikt är världens första kommersiella vågkraftanläggning i den baskiska byn Mutriku. Leverantör var energi-, material- och transportkoncernen Voith. Matthew Seed, vd för dotterbolaget Voith Hydro Wavegen, sade i samband med invigningen att det var "upphetsande" för hela den marina energisektorn.

– Det visar hur långt industrin har kommit de senaste åren.

Att vågkraften kommit så långt att det går att sälja anläggningar är ett viktigt steg. Men det är ännu långt innan man kan hävda att detta är ett genombrott för tekniken som sådan. Anläggningen i Mutriku är på 300 kilowatt, och ska försörja 250 spanska hem med el. Det kan jämföras med att ett enda vindkraftverk kan ge en effekt som är tio gånger större. Vågkraften behöver fortfarande utvecklas rejält innan den kan förse större samhällen med el.

Investeringarna är fortfarande gigantiska. I våras slog den svenska elbranschens forskningsorganisation Elforsk fast att produktionskostnaderna måste ned med åtminstone två tredjedelar för att kunna konkurrera med havsbaserad vindkraft. Och det är kalkyler som bygger på ännu inte verifierade antaganden om prestanda och driftkostnader.

Men förhoppningarna är stora. Möjligheterna att utvinna energi ur havet är enorma – i alla fall i teorin. Det är stora krafter i rörelse i världshaven, förutom i vågor, finns även möjlighet att utnyttja tidvatten och havsströmmar. Och energitätheten är betydligt större än i vindkraft. I teorin kan världens befolkning förses med energi ur haven ett par gånger om.

I praktiken är det många hinder som ska övervinnas.

När FNs klimatpanel IPCC i somras rapporterade om olika förnyelsebara energikällors möjligheter var prognosen för olika varianter av havsenergi inte särskilt optimistisk: det är osannolikt att de kommer att bidra nämnvärt till världens energiförsörjning före 2020, enligt IPCC. Trettio år senare skulle havets energi faktiskt kunna bidra med sju exajoule – det motsvarar ungefär förbränningen av en miljard ton olja. Men sett ur perspektivet att världens energibehov 2009 var på 490 exajoule, är vågkraften fortfarande år 2050 snarare att se som ett bidrag på utvecklingsstadiet, än som en väsentlig energikälla.

Den som ska bygga kraftverk till havs har en hel del extra hänsyn att ta, som de flesta energislag slipper. Förutom saltvatten som bryter ned materialen och skräp i vattnet, så flödar vattnet i olika riktningar, något som turbinerna måste klara av. Men viktigast av allt: vattnets krafter är enorma, och väderförhållandena till havs kan bli riktigt extrema.

Något som exempelvis den australiensiska företaget Oceanlinx bittert fick erfara under 2010. En anläggning på 2,5 megawatt – en effekt åtta gånger så stor som den Voith installerat i Spanien – sjönk efter en storm, bara tre månader efter att den tagits i bruk. På sin webbsida framhåller företaget att anläggningen i alla fall var en succé under hela sin drifttid.

Både Oceanlinx och Voith använder teknik som bygger på att vattnets oscillerande rörelse trycker luft genom en turbin. Den konstruktionen gör att de rörliga delarna inte behöver vara i kontakt med vattnet. Men en avgörande skillnad mellan Voith och Oceanlinx är att Voith arbetar med en betongkonstruktion vid kusten – till exempel kombinerad med en pir. Oceanlinx har aggregat som placeras ute till havs.

Sammanlagt lär det finnas runt 50 olika vågkraftskonstruktioner i utveckling världen över. De flesta bygger på tre grundprinciper. De oscillerande vattenkolumnerna är en. Den idé som svenska Seabased bygger på är en annan. Seabased har en boj som ligger på ytan, som sitter ihop med ett aggregat på bottnen, där generatorn sitter. Ett tredje huvudspår är att kraftiga vågor ska skölja över vågkraftverket, och att det vattnet sedan får rinna ner genom en turbin.

Utvecklingen av vågkraften kom igång på allvar i samband med oljekrisen på 1970-talet. Men den hann aldrig i mål innan krisen var glömd, och oljepriserna sjönk igen. Nu är vi inne i en ny våg av satsningar. Och fler och fler företag går från småskaliga test till pilotanläggningar i olika faser. Allt fler visar positiva resultat under lång tid, och levererar också ström. Det här bidrar till att tilltron till tekniken ökar.

Runt om i världen görs också satsningar på testparker, med färdig infrastruktur i form av allt ifrån miljötillstånd och mätstationer till anslutning till elnätet.

Många vågparker etableras kring de brittiska öarna, eftersom det är ett av de områden i världen som har de mest energirika vågorna. Längs de spanska och portugisiska kusterna pågår också en rad försök, liksom i USA och Australien.

Trots att de svenska vattnen inte hör till de mest energirika finns här ändå flera företag i olika stadier av utveckling. Seabased, vars teknik testats på västkusten i ett halvt decennium, står nu inför att faktiskt börja bygga en första vågkraftspark. (Läs mer här >>)

Ett annat företag med stora planer är Hexicon. Just nu hoppas bolaget på ett positivt besked om en EU-finansiering, via det så kallade NER300-programmet.

– I så fall kan en anläggning stå klar 2014. Det blir antingen i Blekinge, på Malta eller Cypern, berättar Percy Sundquist, affärsutvecklingschef på Hexicon.

Hexicon utvecklar dock ingen egen vågkraftteknik, utan har patenterat en plattform ska placeras ute till havs, och som kan rymma flera olika energikällor: exempelvis en kombination av vind- och vågkraft. Just nu är tanken att Oceanlinx ska leverera vågkraftaggregat med 15 megawatts effekt. Jag frågar om de inte är oroliga, med tanke på haveriet förra året.

– Nej, säger Percy Sundquist. Det var en vajer som brast och deras plattform var inte tillräckligt stabil. Deras princip fungerar, och är bra för att det inte är några rörliga delar i vattnet; vågorna driver en luftturbin. Vår plattform väger 40 000 ton, det är i klass med världens stora tankers. De är stabila.

Även om EU-pengarna uteblir säger Percy Sundquist att Hexicon-plattformar kommer att byggas.

Ett annat svenskt bolag i vågbranschen är Ocean Harvesting Technologies, som är på väg att bygga en prototyp på 25 kilowatt. Planen är att de första testen ute till havs ska inledas 2013, utanför den norska kusten.

Lika konkreta planer finns inte för västkustföretaget Waves4Power. Deras koncept togs fram och testades i början av 1980-talet – men låga oljepriser stoppade utvecklingen. Efter ett antal turer hoppades man att konceptet nu skulle nå kommersiellt stadium. Men planerna på en nätansluten pilotanläggning redan i år har skrinlagts. "På grund av marknadssituationen i Europa har flera av våra potentiella partners blivit mer försiktiga", skriver vdn Göran Fredriksson i ett mejl.

Just finansieringen är ett problem för många. Åtskilliga av de vågkraftsbolag som Farad varit i kontakt med vittnar om hur planerade projekt plötsligt gått i stå, när finansiärerna drar sig ur. Ett företag som tidigare skrutit med stora projekt på sina webbsidor, har plötsligt tagit bort länkarna, och lämnar nu ytterst sparsam information om framtidsplanerna.
– Det kanske inte går i linje med potentiella investerares önskningar, säger de.

En annan luttrad entreprenör säger:
– Vi vill ju inte berätta om något som vi ändå inte är säkra på att vi kan förverkliga.

Andra konstaterar att tidplanerna helt enkelt får göras om – men är fortfarande övertygade om att projekten ska bli av.

– Nu hoppas vi på att de föreslagna utsläppsrätterna ska hjälpa vågindustrin i Storbritannien, säger ett företag, som fått stoppa en planerad satsning.

Ytterligare andra är vagare
– Vi ser intresse på många håll: Irland, Portugal, Spanien och Frankrike. Och det finns betydande marknadspotential i USA, säger en.

Men nej, inga projekt som går att pricka in på någon karta, inga definitiva planer.

– Tekniken är ännu i ett tidigt stadium.

15/12 2011 12:00 Korrigering av uppgifter angående Ocean Harvesting Technologies.

Sus Andersson

14/12 2011