view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Lagrådet tveksamt till lagring av koldioxid

Regeringen vill göra det möjligt att lagra koldioxid i svenska bergformationer – trots att tekniken är långt ifrån färdig.

Lagrådet ifrågasatte lagstiftningen och kallade den "halvfärdig". Men regeringen har ändå lämnat en proposition till riksdagen.

Det ska bli möjligt att samla in koldioxidutsläpp från svenska industrier och energianläggningar och pumpa ned den under marken eller havsbotten. Regeringen har lagt fram ett lagförslag, som enligt planerna ska upp till beslut i riksdagen i början av juni.

Bland de företag som skulle kunna vara aktuella finns stålproducenten SSAB och Cementa , som har stora utsläpp av fossil koldioxid, som är svåra att minska. Det finns också ett drygt halvdussin andra anläggningar med stora koldioxidutsläpp – men där kommer koldioxiden i många fall från biobränslen. För dem finns idag ingen ekonomisk drivkraft att minska utsläppen, som handeln med utsläppsrätter är tänkt att göra för anläggningar med fossil eldning.

I sin proposition konstaterar regeringen att det sannolikt är långt kvar innan någon lagring faktiskt kommer att bli av. Tekniken är fortfarande i utvecklingsstadiet, och osäkerheterna kring teknikens utveckling och tillämpning är enligt regeringen "betydande".

Det faktum att det saknas praktiska erfarenheter "gör det svårt att skapa ett välfungerande regelverk", skriver regeringen i propositionen. Regelförändringar kan komma när en lagringsplats blir aktuell.

När lagrådets justitieråd granskade lagförslaget ställde de sig tvekande till att införa en lag om något som kanske inte kommer att bli av på många år. "Det är givet att en sådan lag kan behöva ändras i stora delar redan innan den börjar tillämpas", skriver lagrådet, och fortsätter: "Anledningen till att lagstiftningen ska införas redan nu förefaller vara närmast ´psykologisk´".

Men lagrådets kritik fick inte miljödepartementet att ändra mer än några formuleringar. Propositionen läggs fram ändå, för att öppna för satsningar på koldioxidlagring, säger Egon Abresparr, rättschef på miljödepartementet.

– Lagrådet tyckte att det var onödigt att gå fram när det här inte finns i sinnevärlden. Regeringen vill ge signalen till verksamhetsutövare och forskare att vi är intresserade av att det kommer igång,

I regelförslagen specificerar regeringen vad som ska ingå i en ansökan, och att det måste finnas ekonomiska säkerheter ifall koldioxiden skulle läcka ut. Men det är oklart exakt hur mycket de ska täcka.

Trots att det finns många frågetecken säger Egon Abresparr att regelverket ska vara tillräckligt. Under hösten kommer regeringen att ta fram en förtydligande förordning:

– Om någon vill etablera en geologisk lagring kommer den att kunna söka i januari 2013.

Lagen bygger på ett EU-direktiv, som skulle vara genomfört förra året. Sverige gjorde det genom att först förbjuda lagring av koldioxid, som också var ett alternativ i direktivet.

– Vi gjorde så istället för att stressa fram en lag som inte var färdigtänkt, säger Egon Abresparr.

Farad har sökt representanter för industrin för att höra vad lagförslaget innebär för deras satsningar på koldioxidlagring. De vi kommer i kontakt med har dock ännu inte hunnit ta del av propositionen.

Bengt Hanell på Elforsk, energibranschens forskningsbolag, är försiktigt optimistisk. Förslaget är "nog nödvändigt om någon ska våga satsa", skriver han i ett e-brev.

Inte heller på Naturvårdsverket hittar vi någon som kan uttala sig om propositionen ännu. Det är idag oklart vilken enhet som hanterar den här sortens frågor. Myndigheten var mycket kritisk till den promemoria som regeringen lade fram för drygt ett år sedan, och ansåg att miljökonsekvenserna inte hade analyserats tillräckligt.

Innan ett projekt kan godkännas ska dock omfattande miljödokumentation tas fram. Enligt propositionen ska lagringsprojekten prövas av mark- och miljödomstolen. Dessutom ska regeringen godkänna dem, och EU-kommissionen få säga sitt.

Det finns bara några få områden i Sverige där det ens är teoretiskt möjligt att lagra koldioxid: under Österjöns botten sydost om Gotland och i bergformationer under och i havet utanför Skåne. Berggrunden måste vara porös, av exempelvis sandsten, och ligga tillräckligt djupt för att koldioxiden ska övergå till en superkritisk vätska.

Men det krävs omfattande undersökningar för att kunna avgöra om det verkligen är praktiskt möjligt att lagra koldioxid i de här områdena. Än så länge är det exempelvis inte visat att områdena under Skåne överhuvudtaget är lämpliga ur säkerhetssynpunkt, eftersom de inte är helt slutna. Lagring under land kräver också betydligt mer omfattande regelverk än det som nu läggs fram, exempelvis om hur den som vill lagra koldioxiden ska få rätt att göra det under andras mark.

I ett första skede anser därför regeringen att det bara ska ges tillstånd att lagra till havs. Men inte heller där är det säkert att det skulle fungera. Ett skäl är att inte heller de formationerna är tillräckligt undersökta. Dessutom sträcker sig bergformationen in under ryskt vatten – och EU-direktivet förbjuder lagring som kan hamna utanför EU.

En annan, ännu olöst, fråga är hur koldioxiden skulle transporteras till lagringsplatsen. Åtminstone i en startfas är båttransporter i princip det enda möjliga alternativet, eftersom de anläggningar som släpper ut mycket koldioxid ligger långt ifrån de ställen där den skulle kunna lagras. Men det är bara koldioxid som gått via rörledningar som kan räknas in i EUs handel med utsläppsrätter – och som därmed skulle kunna få ekonomisk fördel av systemet. Regeringen föreslår att frågan tas upp med EU när det finns ett konkret projekt på gång.

Sus Andersson

28/3 2012