view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Universitetens patentliga toppas av Lund

Akademiska forskare i Sverige tar i snitt 100 europapatent per år. Mer än vart femte tas av en forskare från Lund. Det visar en rapport som publicerats i tidskriften Ekonomisk Debatt.

Enligt rapporten är det de gamla lärosätena som är bäst på patentering – medan de nya högskolorna och universiteten får förhållandevis mest pengar till sina innovationskontor. Men den jämförelsen är inte rättvisande, tycker Lars Malmbom, innovationsrådgivare på Mittuniversitetet.
– Patent är inte allt.

På de högskolor och universitet i Sverige där det överhuvudtaget tas patent blir det i snitt 11 patent per 1000 forskare inom teknik, naturvetenskap, matte och lantbruksforskning. Bäst i klassen är Lund, med totalt 23 patent per år. Det visar en undersökning publicerad i tidskriften Ekonomisk Debatt.

Den har gjorts av forskaren Olof Ejermo, som arbetar vid Circle, ett centrum vid Lunds universitet som bland annat håller på med innovationsforskning. Ejermo har analyserat drygt 41 000 patentansökningar med svensk adress i det europeiska patentverket EPOs databas.

De senaste åren har andelen patent som är sökta av anställda vid ett universitet eller en högskola legat mellan fem och sju procent av alla patent, visar undersökningen.

– Svenska uppfinnare finns i hög grad bland anställda vi universiteten, i en internationell jämförelse, säger Olof Ejermo.

Undersökningen sätter siffror på något som hittills varit omöjligt mäta, nämligen antalet svenska forskarpatent. En sista viktig pusselbit för att Olof Ejermo skulle kunna mäta dem var att han kom på att utnyttja databaser som används inom släktforskningen för att identifiera uppfinnarna. Han har lyckats sätta personnummer på 79 procent av uppfinnarna, och sedan via SCB tagit fram vilka som jobbar på en högskola. Ur materialet har nästan 23 000 personer identifierats.

90 procent har någon form av högre utbildning. 60 procent har examen. Det får Olof Ejermo att tycka att man borde satsa mer på studenterna.

– Det talas så mycket om patenten från de anställda på högskolorna. Men det är troligen genom studenterna som universiteten har den största effekten.

Enligt undersökningen kommer 85 procent av de patent som tas av forskare och akademiska lärare från sex lärosäten. Hälften kommer från tre universitet: Lund, Karolinska och Uppsala.

– Det är de gamla universiteten som dominerar, konstaterar Olof Ejermo.

Men varför det är så här ger undersökningen inga svar på.

– Vi vet att Lund har många uppfinnare – men orsakar Lunds universitet att det blir många uppfinnare, eller kommer de som är duktiga dit?

Flera av dem som Farad talat med ute på lärosätena pratar om att storleken har betydelse. Lars Malmbom vid Mittuniversitetets innovationskontor konstaterar krasst:

– Större universitet ger fler forskare som ger fler idéer.

Resterna från josproduktion kan bli energi. Metoden är patenterad i Borås men har ännu inte sålts.
FOTO Farad

Daniel Yar Hamidi är innovationsrådgivare vid högskolan i Borås, som fick ett första patent godkänt i höstas. Det handlar om en process för att utvinna biogas eller etanol ur fruktskalen som blir över från josproduktion – en process som lätt dödas av att skalen innehåller ämnen som är giftiga för bakterierna i jäsningen.

– Det var en lång väg till patentet, och forskarna var frustrerade. Men innan tekniken sedan kommer till användning kan det ta flera år, längre tid än för både forskningen och patentet. Och det kostar pengar. Det säger sig självt att det inte går att jämföra en högskola som Borås med exempelvis Chalmers. Vi har en tiondel av deras forskningsresurser.

Själva patentprocessen drevs med väldigt små medel.

– Man använder de verktyg man har till hands, ungefär som när man tar en kniv när man inte har en skruvmejsel, jämför Daniel Yar Hamidi.

Linus Wiebe, innovationsdirektör vid Lunds universitet, är inte heller förvånad över att de gamla lärosätena ”sticker ut”.

– Det är ju där den tunga forskningen sker. Det tar också tid innan forskning kan bli patent och du måste ha en kritisk massa.

– Man ska inte heller förvänta sig att allt ger patent, därför är inte patent det enda måttet på bra innovationsverksamhet.

Några av dem som Farad talat med är en smula skeptiska till Olof Ejermos siffror. Karin Meyer- Rosberg, affärsutvecklare vid UU Innovation vid Uppsala universitet, tror att antalet forskarpatent från Uppsala ligger runt 50 – alltså mer än tre gånger så många som Circle-studien pekar på. Samtidigt medger Karin Meyer-Rosberg att hon inte vet säkert hur många patent Uppsalas forskare kan ha tagit.

– Du frågar om något som är helt omöjligt att svara på, säger hon. Ungefär 20 ansökningar passerade oss förra året. Men det är ju ingenting som tvingar forskarna att gå till oss.

Karin Meyer-Rosbergs gissning ligger på att mellan en tredjedel och hälften av uppsalaforskarnas patentansökningar går via UU Innovation. En som sköter sina patenteringar utan hjälp från universitetet är en av Sveriges absoluta stjärnuppfinnare, Mats Leijon, som är med på långt över 100 patent. En del kommer från hans tid på ABB, men en hel del har också sedan han blev professor i Uppsala.

Eftersom svenska forskare har rätt att ta patent på sina uppfinningar, och inte behöver gå via sin arbetsgivare – genom det så kallade lärarundantaget – finns det ingen samlad statistik över hur många de egentligen är. Sammanställningen från Circle är på så sätt unik. Karin Meyer-Rosberg tycker dock att man ska vara försiktig med att tolka den. En anledning är att Olof Ejermo bara räknat europapatent.

– Vår erfarenhet är att en del ansökningar görs enbart i USA, och dessa ansökningar finns inte med i materialet.

Det är också en reflektion som Bo-Ragnar Tolf, chef för innovationskontoret vid Karolinska Institutet, gör.

– Många biotech-bolag har strategin att söka i USA först.

Inte heller de som bara går via det svenska Patent- och registreringsverket, PRV, kommer med i statistiken. Och det tror Lars Malmbom vid Mittuniversitetet är orsaken till att deras forskare får så låga siffror i Olof Ejermos undersökning.

– Det är en handfull som söker varje år. Men de flesta går via PRV.

Olof Ejermo förklarar att han tittat på europapatenten av två skäl: dels kostar ett EPO-patent mer än ett svenskt patent, och därför antyder det att det finns högre kommersiella värden. Och varken så kallade PCT-anmälningar, internationella ansökningar där man först senare bestämmer i vilka länder patentet ska gälla, eller de amerikanska patenten, innehåller fullständiga adresser, och därför är det svårare att identifiera de uppfinnarna.

Lars Malmbom och flera andra påpekar också att patent är ett trubbigt verktyg för att mäta hur många innovationer som kommer ut från högskolor och universitet.

– Patent är inte allt. Vi har ungefär 30 forskningsresultat som vi försöker få ut i samhället just nu, säger han. Det finns innovationer som inte alls går att patentskydda. Vi ska nyttiggöra, inte i första hand göra affärer.

Diagram Unga universitet får mer stöd per patent

Därför ställer han sig också frågande till att Olof Ejermo ställt antalet tagna patent i relation till de resurser som innovationskontoren får. Där hamnar den grupp av lärosäten Mittuniversitetet tillhör högst, Fyrklövern, med en kvot på 1,4 miljoner kronor per patent. Lund och Karolinska ligger på 300 000 kronor per patent.

Innovationskontoren startade inte heller sin verksamhet förrän efter den period som patenten mäter. Det är alltså inte ett mått på hur väl de har lyckats förvalta pengarna, utan på hur mycket pengar de fått i relation till tidigare ansökningar om europapatent. Men även om Olof Ejermo konstaterar att innovationskontoren ska göra annat än att hjälpa till med patentering tycker han att kvoten är intressant.

– Resurser per patent är inte en ”utvärdering” av innovationskontorens verksamhet, utan visar i viss mening hur mycket resurser man har att laborera med i förhållande till mängden innovationspotential.

Linus Wiebe på Lunds universitet tycker att den ger ett underlag till en diskussion om vad man vill uppnå.

– Det finns potential att ta fram många patent och tillvarata de kommersiella möjligheterna vid de stora gamla lärosätena. Om det är det man vill göra, då är det där man ska lägga pengarna. Om man vill lägga mer pengar på de andra för att öka deras potential, då ska man vara tydlig med att det är det man vill.

Två statliga utredningar har under det senaste halvåret kommit fram till att patentdata inte går att använda som indikator för att mäta någon form av kvalitet på högskolor och universitet. Varken som underlag för att fördela forskningspengar, eller för att mäta innovationsgraden. I april kom en delrapport i innovationsutredningen. Utredaren Curt Karlsson, även universitetsdirektör i Linköping, konstaterar att "försök att definiera indirekta indikatorer […] är mest av allt ägnade att styra den innovationsstödjande verksamheten åt fel håll".

Flera av dem Farad talat med skulle vilja se uppföljande studier kring patenteringen från landets universitet och högskolor.

– En fråga är ju om patenten upprätthålls. Det är då det bränner till och kostar pengar, säger exempelvis Lars Malmbom vid Mittuniversitetet.

Frågan är också om patenten överhuvudtaget genererar några pengar. Karin Meyer-Rosberg tror att den statistiken är ”grym”:

– Det är inte många universitet i världen som har ett positivt kassaflöde från patenten, säger hon.

Och även om Lund har många patent finns också erfarenheten att det krävs mer än stort antal för att lyckas. Efter en lång rad förlustår ändrade bolaget Forskarpatent i Syd inriktning för tre år sedan, bland annat för att man inte hade råd att betala patentavgifterna. En av de slutsatser som nuvarande vdn Bert Junno drar är att många är för rädda att säga sanningen: att det krävs oerhört mycket mer av en forskare än en bra idé för att den ska gå att kommersialisera. Och om man inte är villig att satsa, då är det bättre att låta bli.

– Det finns professorer som lagt alla sina pengar på en patentansökan. De enda som berikas då är patentbolagen.

Många efterlyser uppföljningar av vad patenten egentligen har lett till. Bo-Ragnar Tolf på Karolinska Institutet hymlar inte med att han både hoppas och tror att Karolinska slår Lund i den grenen, men några belägg har han inte. Universitetets holdingbolag har en ganska stor portfölj med bolag, men bara ett fåtal har än så länge blivit riktigt stora. Ett bolag som sålts med framgång är Cogmed, en internetbaserad metod för att träna minnet, som sprungit ur Karolinskas patenterade hjärnforskning. Men det tillhör undantagen, konstaterar Bo-Ragnar Tolf:

– De projekt som faller ifrån är en majoritet. Några procent kommer ut på marknaden, och av dem är det några få som tjänar pengar.

Han tycker att ett problem med forskarpatenten är att de ofta tas ut för tidigt.

– Det finns en konflikt mellan vetenskaplig publicering och patentering. Forskarna slänger in en patentansökan för att sedan kunna publicera, de vill ju vara först. Men om du ansöker för tidigt slår du undan benen på dig själv i framtiden. Att utveckla ett läkemedel tar kanske 15 år. Lämnar du in ansökan för tidigt krymper den tid som du kan tjäna pengar på din uppfinning.

Även Karin Meyer-Rosberg har sett alltför snabbt hopkomna patentansökningar.

– När forskare patenterar gör de det tidigare än ett företag hade gjort det. Det är svårt att på ett så tidigt stadium veta om det är ett bra affärskoncept.

Olof Ejermo planerar att göra fler studier utifrån patentdata, och bland annat försöka koppla dem till kvalitetsaspekter.

– Det handlar definitivt inte bara om kvantitet när det gäller patent! säger han.

Och han hoppas kunna återkomma med ett svar på frågan om akademin bidrar till tillväxt.

– Eftersom vi har registerkopplat uppfinnarna har vi också möjlighet att se om de är med och startar företag eller om de hjälper företag, och kolla tillväxt på det företaget, säger Olof Ejermo.

15/5 2012 17:24 Förtydligande angående antalet patent.

Sus Andersson

15/5 2012