view

Annonsplats







Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

En morot för bättre byggande

Nu drar Farad äntligen igång efter sommaruppehållet. Det känns som att det kan bli en riktigt spännande höst, med många och stora frågor att diskutera.

Den kanske största händelsen under sommaren är Vattenfalls besked om att företaget kan tänka sig att bygga ny kärnkraft i Sverige. Visst, det kommer att dröja ett par år innan det finns något riktigt förslag att ta ställning till. Men innan dess behövs en seriös diskussion om kärnkraftens framtid.

Från kärnkraftskramarna skulle jag vilja ha klara besked om hur man ska fixa säkerheten. Argumenten ”modern teknik” och ”inga jordbävningar i Sverige” duger inte. I hotbilden ingår alltifrån kvarglömda dammsugare till terrorister.

Konsekvenserna av en olycka, hur osannolik den än må verka, är fruktansvärda, det vet vi. Oavsett hur högt vi sätter kraven på ekonomisk ersättning lär de som drabbas aldrig kunna kompenseras på riktigt. Dessutom är frågan om hur avfallet ska kunna förvaras säkert i hundratusen år ännu inte löst.

Men miljörörelsen måste också skärpa sig. Det duger inte med fluffigt tal om ”sol, vind och vatten”. Idag räcker de energikällorna inte på långa vägar för att försörja Sverige. Drömmer man om att eliminera koldioxidutsläppen från fossila bränslen och att bilparken ska vara eldriven, då går ekvationen verkligen inte ihop utan krafttag.

Det behövs forskning, utveckling och enorma investeringar i såväl produktion som elnät. Och pengarna måste tas någonstans ifrån. Men det behövs också en sjutusan till satsning på att energismarta lösningar verkligen ska används.

Och där ligger nog den största utmaningen. Det krävs exempelvis att en massa människor i byggbranschen inser att tiderna har förändrats. Visst, det finns folk i frontlinjen, framför allt i de större bolagen. Men bland dem som vänder sig till målgruppen småhusägare bor så mycket okunskap och så-här-har-vi-alltid-gjort-mentalitet att man baxnar.

Jag fick oväntat tillfälle till en privat studie under sommaren; när det regnade som värst drabbades vi av en takläcka. Och när det ändå visade sig att vi måste byta tak tänkte vi att det kanske är lika bra att sätta någon energilösning på taket – antingen solvärme eller solel.

Fem av sju takentreprenörer vi hade kontakt med sade antingen att ”vi tror inte på det där” eller så försökte de sälja något de inte begrep ett smack av.

Det värsta var ett företag, som händelsevis hade ordet ”energi” med i firmanamnet, som skickade en offert på 50 000 kronor för att lägga elproducerande solceller på taket. När vi undrade hur stor effekt anläggningen skulle ha fick vi en glassig broschyr med paneler för solvärme, fortfarande utan specifikationer. Efter ett par mejlvändor med säljaren insåg jag att killen inte ens förstod att det var skillnad på el och värme – och att en avgörande fråga när man offererar en energianläggning är vad den ger i form av effekt och energi.

Inte heller de företag som kanske hade något att komma med går vi vidare med – i alla fall inte just nu. För projektet sväller ju: ska man ha solceller ska elavtalet ses över, bygglov skaffas och… någonstans börjar allt kännas litet övermäktigt när man har ett tak som läcker mitt i semestern. En enkel paketlösning hade inte varit så dum.

Sverige har som mål att vi till år 2050 ska minska energianvändningen i bebyggelsen till hälften. Med tanke på att småhusen står för mer än 40 procent av bebyggelsens energianvändning borde villaägarna kunna ge ett väsentligt bidrag till målet. Idag jagar de flesta efter låga anbud när de ska renovera, bygga om och bygga till, men de får inte mycket hjälp att se vad som ger en god ekonomi i längden.

Jag är övertygad om att det skulle gå att göra underverk med den svenska energianvändningen genom att starta en uppsökande verksamhet där små byggentreprenörer får energiutbildning, som de i sin tur kan föra vidare i sina byggprojekt. Vill staten göra en markering om att minskad energianvändning är viktigt, varför inte införa ett högre rotavdrag till den som energieffektiviserar sitt hus?

Och när vi ändå håller på med utbildningsinsatser kanske det vore bra att lägga in litet allmän miljö- och kemikaliekunskap till entreprenörerna. För inte heller sådant är småföretagen i byggsektorn särskilt bra på.

Inte ens de som i sin marknadsföring påstod att de arbetar med miljöfrågor kunde ge oss besked om de material de offererade. De hade aldrig hört talas om miljövarudeklarationer eller säkerhetsdatablad, och när vi frågade efter miljöcertifieringar fick vi svar som ”allt är godkänt av EU”.

Varför inte utöka det nya rot-avdraget till att även omfatta miljöcertifierade byggprojekt? Och kalla det nya avdraget för MOROT: Miljö- Och eneRgiOmsTällning.


Sus Andersson




21/8 2012