view

Annonsplats







Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Ny övervakning på lösa boliner

I mitten av nästa vecka röstar troligen riksdagen om den nya signalspaningslagen. Den innebär att säkerhetspolisen och rikskriminalen från den 1 januari 2013 kommer att kunna utnyttja den signalspaning som Försvarets radioanstalt ägnar sig åt.

Redan när den så kallade FRA-lagen kom till fanns den möjligheten med. Men de kraftiga reaktionerna mot lagen gjorde att polisens tillgång till spaningen stoppades efter mindre än ett år.

Nu är vi tillbaka på ruta ett. Hoppet om ett nej i riksdagen är minimalt, eftersom regeringen gjort upp med socialdemokraterna om förslaget.

Bevekelsegrunden är det svårt att säga något om. Ingen vill väl se fler självmordsattentat på Stockholms gator eller nya narkotikasyndikat etablera sig här. Säpo har också ansvar för att förhindra spridning av massförstörelsevapen, som naturligtvis kräver att man har koll på utländska förhållanden.

Problemet med den här typen av lagstiftning är att det är så lätt att luta sig mot det goda syftet. Men vi talar om en lag som nu låter ytterligare två myndigheter komma åt något av det mest privata vi har, nämligen vår kommunikation och vårt informationssökande.

Nej, jag vet att FRA inte sitter och tittar igenom allt vi skickar över nätet. Lagen säger att trafik som går mellan svenska adresser inte får övervakas. Och det krävs att försvarsunderrättelsedomstolen ger ett klartecken innan spaning får ske. Men redan tidigare har det funnits frågetecken om hur väl FRAs signalspaning uppfyller de krav man kan ställa på integritetsskydd och radering.

Och vad spelar det förresten för roll om raderingen rent tekniskt sköts som den ska? Ifall FRA fångar upp något om enskilda av misstag är skadan redan skedd. Vi kan inte radera minnet på de tjänstemän som sett det som inte skulle ses.

Innan alla de tidigare frågetecknen är uträtade kommer nu en utvidgning av lagen. Och lagstiftaren bemödar sig inte ens om att se till att de nya reglerna är glasklara.

Den bristen påpekades av justitieråden vid lagrådet, som granskade förslaget i somras. Bland annat tar de upp den helt fantastiska självmotsägelsen i att polisen nu ska få tillgång till signalspaningen – samtidigt som regelverket för den signalspaningen säger att det inte är tillåtet att göra något som ligger inom polisens ”brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet”. Vad i all världen är det då FRA ska hitta åt polisen? Lämpliga kaffesorter till fikat?

Överhuvudtaget är det oklart vilka delar av Säpo och rikskriminalen som ska kunna få tillgång till spaningen och till vad. I mina ögon rimmar det illa med en rättsstat. Eller som lagrådet uttrycker saken: det är ”tveksamt om en sådan ordning kan anses uppfylla de krav på insyn och förutsebarhet som bör ställas i ett sammanhang som detta”.

Sakta men säkert tillåts allt mer i det goda syftets namn. Det talas vagt om ”stora mervärden”. Men det sägs inget om hur de mäts. När det talas om integritetsintrång är det med förledet ”eventuella”. Utan vidare analys.

Med tanke på hur löst underbyggt förslaget är, blir min slutsats att ordningen på epiteten hamnat i fel ordning: eventuella mervärden för polisen får motivera stora integritetsintrång.

Det är inte acceptabelt att utvidga övervakningen av människors kommunikation på så lösa boliner.




Sus Andersson




22/11 2012