view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Våga tro att du har fel

Årets nobelpris i fysik går till François Engler och Peter Higgs – två av pionjärerna bakom upptäckten av Higgspartikeln. De byggde de ursprungliga teorierna, men först för ett år sedan kom de första beläggen för att partikeln faktiskt finns.
Mer än någonsin visar årets nobelpris vikten av att stå upp mot auktoriteter. Eller varför inte tänka tvärtom: Frågan är hur långt vi skulle kunna komma om etablissemanget vågade lyssna mer på nya idéer.

Det skulle kunna vara en enkel framgångssaga.

Peter Higgs, som fick namnge den partikel och det fält som belönas med årets nobelpris i fysik, publicerade sin första vetenskapliga artikel 1964. Straxt innan hade två andra fysiker, François Engler och Robert Brout, publicerat en annan artikel i samma ämne. Under åren efter hakade fler och fler på deras idéer. Så småningom byggdes en galet dyr partikelkrockare vid Cern i Schweiz, där ett av huvudsyftena var att hitta belägg för att Higgspartikeln faktiskt finns. Och för ett år sedan var det stående ovationer i Cerns stora aula, när två forskargrupper kunde visa att de med mycket hög sannolikhet äntligen hittat den.

Nu får två av Higgspionjärerna nobelpriset – Robert Brout dog 2011. Men vägen till priset var långt ifrån enkel. Och svårigheterna bestod inte bara i den komplicerade fysiken.

Peter Higgs första vetenskapliga artikel om de nya teorierna blev refuserad. En annan forskare som tidigt var inne på samma spår, Gerald Gutalnik, blev dissad av Werner Heisenberg, han med osäkerhetsrelationen. Att våga stå upp mot etablerade auktoriteter, att våga tro på sin egen kunskap och sina egna insikter, är kanske en av de viktigaste egenskaperna hos en forskare som ska gå riktigt långt.

Så låt oss nu fira gänget bakom Higgspartikeln för att de vågade tro på sina idéer – alla, de teoretiker som följde Higgs och Englert, de över 3 000 praktiskt inriktade forskare som lyckades visa att den finns och alla andra runtomkring som gjort det möjligt.

Men tanken svindlar när man börjar fundera på hur många goda idéer som det aldrig blir något av, för att någgra gamla stofiler med ett erkänt namn inte kunnat eller vågat tro att världen kanske ser litet annorlunda ut än de inbillat sig. Därför borde all utbildning innehålla fler element som stärker unga människors kritiska tänkande och självförtroende. Och det måste börja tidigt i skolan. Jag har mött åtskilliga elever som trott att de är dumma i huvudet och att de inte förstår ämnen som matematik och fysik. Sen har det visat sig att det varit fel i facit eller att deras lärare inte begripit det hela.

Men varför inte tänka ett varv till också.

Naturligtvis ska nya teorier nagelfaras in i minsta detalj, och vi har inget annat verktyg att göra det med än den etablerade kunskapen. Men för att världen ska bli litet bättre behöver vi kanske också bli mer lyhörda för de nya idéerna. Inom fysiken finns det sannolikt en ny dimension i tillvaron bortom standardmodellen. I vår vardag kanske vi ska stryka meningen ”det går aldrig” ur vår vokabulär.

Den viktigaste lärdomen av årets fysikpris, liksom flera tidigare nobelpris, ligger kanske hos etablissemanget, på alla nivåer, i alla sammanhang: våga tänka tanken att du har fel.

9/10 2013