Poetisk relation med fysiken
Osäkerhetsrelationen är en bok om fysik – på ett sätt som ingen annan skulle beskriva den. Det är tvära kast mellan vardagliga brödsmulor och materiens innersta – en bok som verkligen gör skäl för sitt namn, från början till slut.
Helena Granström börjar med att göra rycka undan mattan för oss alla; genom att göra en av de till synes mest självklara vissheterna i tillvaron osäker:
”Du tror att det är himlen som är blå, men det är inte den.”
Så småningom kommer vi fram till osäkerhetsrelationen, en av kvantfysikens viktigaste ekvationer. I slutet av 1920-talet formulerade fysikern Werner Heisenberg balansgången mellan vad vi vet och inte vet i partiklarnas värld: den som har exakt koll på var en partikel befinner sig kan inte veta hur snabbt den rör sig, eller vice versa: den som vet precis hur fort partikeln far fram kan inte mäta sig till exakt var den befinner sig.
Fast med Helena Granströms ord dansar partiklarna som havets vågor: ”Finns det någonting sådant som en elektron i en viss punkt? Man hör bara ekot av sjungande skum, ser vrakgods uppspolat i sin detektor.”
Boken handlar om osäkerhet och om relationer på flera olika nivåer: om forskarnas osäkerhet inför vad de ser och mäter och hur det ska beskrivas, med ord som inte räcker till, som inte är gjorda för att beskriva det som är för litet för att ses.
Om relationen mellan forskarna: vi får möta E, N, S och B – Heisenbergs kollegor, meningsfränder, antagonister.
Helena Granströms fysiker blir poeter och konstnärer, för när de inte kan formulera sin världsbild exakt blir den en impressionistisk målning i ord. Men mitt i de mest svårbegripliga, abstrakta resonemangen visar Helena Granström att det finns en vardag – exempelvis i form av brödsmulor i E:s skägg.
Riktigt säker blir man som läsare inte på vilka forskarna är – står alla initialer verkligen för efternamn, som jag först lockats att tro? För mig blir boken ett pussel att lägga; med Granströms utvalda spillor av de olika fysikernas teorier och argument försöker jag minnas det tidiga 1900-talets fysikhistoria. Men hur jag än lägger bitarna går inte ekvationen ihop. Fyra forskare står det om i baksidestexten – men för mig är de fem.
Men tanken är nog att man inte ska vara riktigt säker med en bok som heter Osäkerhetsrelationen. Granström bjuder på hejdlösa kast mellan poesi och kvantfysik, fantasi och verklighet. Den som vill ha en förklaring på fysikens hemligheter får inga svar här, snarare fler frågor. Men det är en underbar liten bok att läsa om och om igen, för att sedan filosofera vidare över hur ordens osäkerhet format vår bild av fysiken – och av våra liv.
Eller som Granström uttrycker det: ”Man försöker fatta livet om livet men når inte runt.”
Titel: Osäkerhetsrelationen
Författare: Helena Granström
Förlag: Natur&Kultur
2/3 2010