Ändra litteraturstödet!
Precis bakom Kungliga Biblioteket i Stockholm står en världsberömd svensk författare, och han verkar spana in mot läsesalarna. Fast de flesta som ser honom kanske i första hand tänker på honom som botaniker. Idag står han staty i ett hav av blommor utanför Sveriges nationalbibliotek – Carl von Linné.
Man kan fundera över symboliken. Står naturvetenskapens skribenter litet utanför i den svenska bokfloran?
Farads undersökning av det svenska litteraturstödet visar att bara en och en halv procent går till litteratur som handlar om naturvetenskap och teknik. Sveriges största förlag har lagt ned naturvetenskapen som ett eget utgivningsområde.
Hur har det blivit så här? Betydligt fler doktorander vid svenska universitet och högskolor ägnar sig åt teknik och naturvetenskap än åt humaniora och samhällskunskap. Många av de stora framtidsfrågorna ligger i kunskapen om naturvetenskap och teknik – både för att förstå problemen och att hitta lösningarna. Klimat, kemikalier, energiförsörjning, vad vi gör med vår mat, möjligheten att bota sjukdomar… jag kan göra listan hur lång som helst. Naturvetarna trevar också efter de existentiella frågorna, de jagar svaren i våra kroppars innersta och universums oändlighet – och de gör det med teknikens hjälp.
Det borde finnas stoff att skriva om. Det borde vara angeläget.
Steg ett måste vara att få fram lika bra skribenter som exempelvis historieområdet har lyckats med. Var är materialfysikens Peter Englund, genteknikens Dick Harrison eller havsmiljöforskningens Bo Eriksson? Att skriva begripliga och spännande texter om det man håller på med måste in i högskoleutbildningarna, och forskarna måste känna att karriären går framåt för dem som publicerat en riktigt bra bok.
Bokprojekten behöver också ekonomiska förutsättningar. När nu det svenska statsstödet till litteraturen är i stöpsleven finns det all anledning att fundera på ett riktat projektstöd för större satsningar på teknisk och naturvetenskaplig litteratur. Bland bokfolk finns en skräck för förhandsstöd, att det skulle vara en styrning, rent av censur. Men är det inte lika illa med en censurerande rädsla för ett ämnesområde, som leder till att alldeles för litet kommer ut?
När jag talade med förläggaren Peter Luthersson på Atlantis, kallade han litteraturstödet för en satsning på kulturell infrastruktur. Hans poäng var i första hand att sluta se det som ett bidrag; om staten bygger vägar kallas det inte för ett bidrag till Skanska, utan en satsning på infrastruktur. Men jag skulle vilja ta hans liknelse ett steg till. Om man från samhällets sida ser att det saknas en förbindelse mellan två orter sätter man sig inte och hoppas att olika privata aktörer ska börja bygga – för att sedan i efterhand ge pengar till den väg som blev vackrast. Man gör en beställning. Det handlar inte om att med censur hindra något från att komma ut – det här handlar om att bana väg för något som saknas.
Kanske kunde också de stora forskningsfinansiärerna satsa på ett litteraturstöd – eller författarstöd. Några hundra tusen kronor skulle kunna göra mirakel för utgivningen.
Men böckerna måste ju också bli lästa. För mig är det en gåta att ännu en banal mördarjakt kan sälja i tiotusentals exemplar, medan en rafflande historia om sökandet efter materiens innersta säljer några hundra.
Ändra på det. Köp en ny sorts bok idag. Tag in tekniken och naturvetenskapen i värmen.
Sus Andersson
Läs mer på Farad
Litet bokstöd till teknik och naturvetenskap
Sveriges största förlag har lagt ned naturvetenskapen
30/8 2010